En riktig skitdag

Hej på er

Mår ni bra i sommarvärmen, har ni semester eller jobbar du på?

När jag var anställd förut minns jag att man räknade ner till semestern, det är inte riktigt så längre.

Jag ”går aldrig” helt på semester, men jag trappat ner. Det passar mig rätt bra. Jag gillar inte att vara helt ledig om jag ska vara ärlig.

Klart jag är helt ledig några dagar hot och dit, eller, jag kollar såklart mailen och svarar jämt. Men är ändå ledig.

Igår hade jag en riktig skitdag verkligen.
Den började supermysigt eftersom min kompis Stina sov över och vi tog en skön pw och en mysig brunch ihop innan hon åkte hem till Sundborn.

Min Pär är på golfresa i Klövsjö så jag är själv med grabbarna. Thea är med sin farfar och åker med hans husbil.

Vad var det som blev så fel igår då?
Jag vet inte riktigt själv faktiskt.

Ttor jag hade så höga förväntningar på dagen och den här helgen som skulle bli såååå mysig ihop med mina killar.
Men den äldsta satt bara vid datorn och surar för att hans EPA har gått sönder.

Och den yngsta låg med mobilen fastklistrad i handen och svarade bara tjurigt på tilltal…..

Jag la mig och solade en sväng för att vädret var ju helt underbart.

Sen vill Max har skjuts till grannstaden för att hänga med kompisar, men han visste inte exakt när….. Det var nog där det gick fel för mig.

För vi väntade i 2 h på att han skulle få klartecken av polaren när dom skulle mötas. Att vänta är inte nåt jag klarar särskilt bra av. Så jag kunde ju inte hitta på nåt med levis heller för jag fick ju lov att hålla mig hemma. Så jag gick och tjatade på Levis att sluta kolla på mobilen, och han blev bara surare och surare på mitt tjat.

Och Levis var inte på sitt bästa humör igår kan jag säga, och både han och jag har ordentliga konflikter emellanåt just nu.

Han trycker på varenda punkt ibland och gör mig galen. Vi väntar på en adhd-utredning på honom till hösten vilket kommer att bli jätteskönt.

Jag har även bytt adhd medicin nu under våren/sommaren, och det har verkligen inte varit skoj.

Ångest, oros känslor och nedstämdhet är nåt som jag känt i princip varje dag.
Och lever man då med barn som oxå har samma problematik så blir det jobbigt, speciellt när man är helt själv med dom.

Och när grabbarna sen började bråka med varandra för en liten skitsak så brast det för mig igår. Då började jag gråta och undrade va fan dom tänkte med.

Då har jag servat dom och ställt upp på allt och dom kan inte ens hålla sams och visa uppskattning. Fy fan va arg jag kan bli då….. och ledsen

När vi åkte till Cypern tog jag bort medicinen helt, vilket var jätteskön. Men jag behöver min medicin i vardagen, det vet jag. Och därför är det så drygt att inte hitta rätt dos.

Jag har ökat 3 gånger nu, vi får se om jag måste byta igen….. För emellanåt mår jag verkligen inte bra.

Sen tror jag vi ofta sätter så höga krav på just sommaren. Då ska vi ha det mysig och bra varje dag.
Alla ska vara sams och ha det jätteskojigt hela tiden.

Förväntningarna är skyhöga och då blir man också så besviken när det inte alls blir som man tänkt sig. Men varför har man så höga förväntningar egentligen?
Jag vet ju hur mina barn är? Trodde jag att dom helt plötsligt skulle hoppa ur sina sängar och vilja hitta på nåt med mig? Jag tycker överlag att alla våra 3 tonåringar är lite tjuriga just nu. Bävar inför veckan på Gotland lite grann faktiskt

Jag tror oxå att man vill att allt ska vara så mysigt när vädret är så bra. Men så ser ju inte verkligheten ut, det fattar jag också.
Idag har det varit betydligt bättre, thank god.

Antagligen för att jag sänkte kraven. Men vi spelade minigolf ihop och åt en mysig lunch, de ni.

/Marit