Hej fina ni
Hoppas ni har en fin start på veckan.
Igår brast det för mig och jag bara grät. Trycket över bröstet, paniken i magen och en känsla av att inte räcka till.
Räcka till, för vem. Mig själv såklart. Jag sätter krav på mig själv och ”måsten” som måste göras annars får jag inte slappna av.
Detta är ju i mångt och mycket min drivkraft och det som gör att jag får så mycket gjort. Men det i kombination med massor av jobb, både stylingar/tömningar (som är tungt kan jag säga) deadlines på kampanjer, så handeksem behövt vila på helgen. Men det gör jag inte….. Då ska allting annat hinnas med. Plus att jag måste jobba på helg för att hinna med just nu.
Och sen har vi den här renoveringen som har tagit så mkt längre tid eftersom golvet fick lov att göras om.
Det tär på mig, att hela tiden ha det stökigt och rörigt hemma. Jag vill annars ha det väldigt undanplockat och städat hemma. Just pga av mitt röriga huvud.
Men nu kan jag inte riktigt slappna av hemma heller. Och det stressar mig såklart.
Min tyngdfilt hjälper mig lite just nu. Och det är skönt….. Då slappnar jag av.
Sen har vi den här oron jag har över Levis just nu. Vi har fått beviljat en adhd utredning, äntligen, tack och lov.
Ibland trippar man på tå för att inte han ska få ett raseriutbrott känns det som.
Hursomhelst, jag behöver semester och få komma iväg. Det är enda gången jag slappnar av ordentligt.
Jag älskar ju egentligen mitt driv och att jag alltid får så mycket gjort. Men ibland behöver jag tanka energi och bara vara……
Skulle behöva lära mig hur jag gör detta mer regelbundet
/Marit
Tack för att du delar och jag kan känna igen mig i dina ord om kraven på sig själv. Stor Kram
Jag är inne i en likadan period. Är inte egen företagare men otroligt driven i mitt jobb och likadan hemma.
Ställer så höga krav på mig själv och vill göra så mycket hela tiden även fast jag behöver vila just nu.
Men när jag lägger mig ner nu och allt jobbigt poppar upp i skallen så får jag hjärtklappning och ångesten sköljer över mig , när jag rör mig och fixar, donar, jobbar så glömmer jag bort allt jobbigt för en stund.
Har ju vandrat den här vägen förut och vet ju att det är nu jag behöver sakta ner men det är svårt.
Klarar ju inte heller när det är rörigt och kan bli tårögd och kan behöva stänga in mig när jag kommer hem och allas skor ligger över hela hallen, och lampor är tända på badrummen, handdukar ligger på golv osv osv. Nu på sommaren blir det ju extra rörigt också när barnen är lediga och man är ute mer och glömmer bort insidan lite.
För mig blev det såhär sedan jag fick mitt utmattningssyndrom för 5 år sedan.
Lång kommentar, men tycker det är så skönt att läsa att man inte är ensam i att känna såhär ❤