Min fina Pär
Nu är det drygt 2 veckor sedan han slet av sig hälsenan. Och jag var faktiskt på riktigt skitarg i ca 7-8 dagar. Det kändes som en enda lång hemsk pms. Jag ville strypa karln och slå han på käften heeela tiden. Jag som annars är så himla kär i min Pär. Detta va faktiskt skitjobbig. Ni kanske tycker jag är fjantig men det är så jobbigt att vara en känslomänniska. Och dessa känslor va verkligen så jobbiga. Jag var ju så jäkla arg på karln. Om han lyssnat på mig hade han inte åkt på den där korpen matchen och då jade vi sluppit en hel sommar med kryckor.
Det kändes som att allt han gjorde här hemma som var lite lite fel fick mig att bli skitarg. Tex om han sullade på bordet, eller lämnade skitiga kalsonger på golvet, ni förstår, sådana där vardags fjant grejjer. Mitt humör grundade sig såklart i att jag insåg hur jävla drygt detta kommer bli för mig, självklart fattar jag att det inte är jätte kul för honom att hoppa runt med gips i en hel sommar. Men vem tror ni det är som får bära allt, hämta saker, fixa allt till barnen. Ja ni fattar. Eller nåt så enkelt som att ta en mysig promenad på sommarkvällen när man håller handen. Hade varit bättre om han satt i rullstol än hoppade på kryckor. Dessa tankar snurrande hela tiden i huvet, så jag va som ett mörkt åskmoln i flera dagar. Jag kan ha tänkt lite egoistiskt, jag veeeet. Men i dom mörka stunderna tänker man inte helt klart vet ni. (Mitt egna försvar)
Jag var så arg att jag inte ville att han skulle ta i mig ens. Så när det gått en sisådär 6-7 dagar så sa jag ”Jag tror vi har vår första kris i äktenskapet” hahaha. Har aldrig gått så länge utan sex med varandra förut nånsin.
Lite sant va de ju, jag hade en hälsene-kris. Efter det älskade vi och då vände det, och så är det för oss. Vi är jätte fysiska med varandra hela tiden och behöver närheten. Och vi blir mer kära om vi älskar mycket, det tror jag alla blir förresten, mer kärlek åt folket. Men innan det ville jag som sagt inte ens ta i karln. Det är därför vi tycker det är så jobbigt att vara ifrån varandra varannan vecka. Vi behöver närhet ofta och mycket.
Ok, nu har ”krisen” gått över och jag har lärt mig att när jag blir arg och sur på honom ska jag älska och gosa så det går över fortare, haha.
Jag blir bara liiiite trött emellanåt när det bara är jag som ska packa, fixa, handla och sånt. Idag hade han dock överraskat och satt igång en tvättmaskin när jag kom hem (kärlek)
Men jäklar va jag ska slappa och låta honom fixa saker sen. Väntar fortfarande på min super-duper-fina-kanske-ganska-dyra-present som jag är värd efter detta. Ååhhh va spännande, undrar va det blir. Hahaha.
/Marit
[netstyle_samarbete widget=25393]
Förstår dina känslor helt! Närhet är verkligen nyckeln, det gäller bara att inse det innan det går för långt och man blir ännu surare.
Har ni funderat på städhjälp? Vi bråkade massa om detta tills vi skaffade hjälp och nu har vi en kvinna som kommer 2 gånger i månaden och städad rent. Du vet svabbar och donar, mer än vi själva orkar varje vecka. Kostar lite men inte en förmögenhet. Vi har inte ångrat oss en sekund!
Kram!!!
Men visst är det så. Denna gång kände jag verkligen hur jag blev surare och surare och att det aldrig gick över.
Aja, nu känns det bättre. Men fråga mig om 1 vecka när vi är på Cypern. Hoppas jag kan få slappna av på semestern och inte vara ”passup”
Vi har städhjälp. Men vi har bara haft set i typ 2 mån i nya huset. Superskönt verkligen. Vi hade det i gamla huset men inte tagit tag i det i nya förrän mu. Och jäklar va skönt det är alltså. Sån otroligt lyx känsla att se att eg borde jag städa nu, men nepp. Snart kommer städet. ???
Tack för din fina hälsning och förlåt att jag inte svarat dig på ett tag
Kram /Marit