Hej världens bästa ni
Jag hade verkligen vääärldens sämsta lördag och söndag. Som sagt, tough race va tufft som fan. Mycket tuffare än förra året och jag kände mig besviken för jag blev så trött på slutet av alla hinder. Det som jag tycker är det roligaste som finns, all ork va slut. Ändå placerade jag mig i den översta 33% bland alla kvinnor. Men i min hjärna va jag sämst.
När Pär ringde och berättade om hälsenan på fm innan loppet så blev jag helt matt, arg och ledsen. Jag hade så svårt att tagga till (såklart) alla tankar om sommaren och gips och handikappad karl for runt i huvet.
Efter loppet åkte jag hem och hade huvudvärk. Pär va kvar i Gävle och jag bara grät. Jag grät och grät och grät. Tänkte på resan till Cypern, på badresan till Örebro nästa vecka med ungarna, på allt som jag nu måste göra i våra hem som inte han klarar, alltså ALLT. Handla, bära kassar, laga mat, tvätta, vika in tvätt, städa, laga mat (jag skriver det 2 ggr för jag hatar det), duka, plocka ur disk maskin etc etc, ni fattar. Allt jävla småplock hela tiden, allt som ska bäras (som om jag inte bär nog på jobbet) Just det också, Pär brukar hjälpa mig att bära soffor eller när det är stora tömningar. Det går inte heller nu.
Jag va så arg och besviken på honom att jag bara grät. Jag hade ju bett honom att inte spela eftersom jag kände på mig att det kommer hända nåt. Och samtidigt som jag va arg så va jag såklart orolig över hur han mådde (men ilskan tog över så fruktansvärt) HAN skulle ju komma och stötta mig på racet, han skulle stå och ta emot mig i mål och säga hur bra jag va. Nu stod ingen där och jag grät.
Jag somnade efter kl 03 på natten mellan lördag och söndag, för jag bara grät. Jag grät tyst så tårarna rullade och jag grät högt och hulkande, i flera timmar. Det tog aldrig slut. På Söndag vaknade jag av att ögonen sved. Jag som längtade efter den euforiska känslan efter ett sånt där lopp, den kom aldrig och det va Pärs fel tyckte jag. (Tycker det nog fortfarande)
Sen kom Pär hem från Gävle, han hade köpt vita rosor (eller min pappa, som hämtat honom på tåget eftersom jag va för arg för att hämta, hade köpt rosor) Dom drämde jag i bordet så bladen flög, jo på riktigt gjorde jag det. Förklarade för honom att han skulle lyssnat på mig och undrade hur dum han egentligen är. Pär förklarar att det var en olycka, i helvete heller. Ren idioti är vad det är, sa jag. Sen sa jag att om han spelar en enda korpen match till så har han ingen fru kvar. ”Då väljer jag fru” sa Pär, Hahaha. Tur för han de. Korpen är helvetets påfund för karlar som tror dom kan spela fotboll som förr i tiden. Som en MMA fight ungefär. Du är dömd att skada dig och nu är jag trött på den skiten. Så jag säger NeJ!!! Kan inte fler haka på, vi gör en protest mot korpen fotboll.
Igår eftermiddag kom mensen.
Gipset matchar inte nånting här hemma heller…..
Jepp, så kan man också PMS-reagera när karln sliter av hälsenan några veckor innan semestern i Cypern. När man BAD honom att inte åka och skada sig nu igen innan vi ska iväg. Det ska tilläggas att detta är 4:e gången till mitt (pskyko) försvar.
/Marit