Hej
Vi hade några supermysiga dagar i Stockholm ihop. Det var jag, Pär, Levis och Thea som åkte
Maximilian ville inte med. Att gå i affärer är inte riktigt den 14 åriga killens favoritsyssla, snarare mardröm, haha. Så han fick såklart stanna hemma.
Klänning från And Other stories
Vi bodde på Downtown torn Camper som är ett perfekt hotell för barn familjer. Det finns spelrum, pingisbord utanför hissarna på varje våning, shuffleboard och familjerum. Sen ligger det mitt i Stockholm vilket är superbra.
Direkt vi kom fram ville ungarna in på affärer och kolla. Så vi satt oss utanför gallerian och tog ett glas rose.
Detta är typ den enda bilden på mig och Levis. Thea är inte med på en enda bild alls.
Det är våra 12 åringar just nu. Vill man fota dom får man göra det i smyg.
Vi tog oss runt med El-sparkcyklar, lime inne i stan. Vi hade tagit med oss hjälmar faktiskt, funkade superbra. Ett dagspass kostade 70:- per cykel
Jag gick även ”all in” för att undersöka vilken väska som jag skall köpa.
Det står nämligen mellan LV Neonoe och Acne Musubi medium.
Jag tycker LV:n är snygg och klassisk, men kan inte låta bli att tycka den är uttjatad 😬 (halshugg mig inte nu)
Acnen är mera jag….
Levis slog på stort iallafall och köpte sig en Gucci keps som han sparat ihop till själv.
Jag såg hur han riktigt njöt inne i butiken när han fick hjälp. Ett monster har skapats, haha.
Jag shoppade lite inne på Stylein, älskar det märket. Denna klänning har ni fått se på Instagram. Ska visa er resten sen.
Efter en sån här tripp blir jag helt slut, och jag vet såklart att det har med min adhd-diagnos att göra. Det blir för mycket intryck och inget tid för återhämtning.
Och missförstå mig inte nu, jag älskar min son och jag har skrivit om detta förut och fått skit för det.
Men han är väldigt intensiv och hans humör går upp och ner som en berg och dalbana. Och det krävs väldigt mycket av mig att hålla ihop tålamodet med samtidigt såga ifrån när det behövs. Det blir några fighter ändå, så är det alltid. Men när man är iväg finns ingen tid att återhämta sig lite själv som jag behöver ibland.
Vi har ingen diagnos på Levis även om jag vet att han har samma som mig. Maximilian däremot har en Add diagnos.
Ikväll skulle vi haft våra fina vänner Jossan och Alex här på middag, men vi fick skjuta fram det till på söndag. Jag känner att jag måste få några dagar att samla energi igen. Få träna, och bara vara i mina egna rutiner innan jag kan ge av mig själv igen.
Jag älskar att vi har så fina vänner som också förstår det. Och min fina Pär såklart som ger mig det utrymmet jag behöver emellanåt.
Det är väldigt skönt att ha kommit till den insikten faktiskt, när jag vet vad som är bäst för mig.
Förut körde jag bara på och var till sist som en urvriden disktrasa istället. Nu stoppar jag i tid, och det är skönast för alla kan jag lova.
Ikväll blir det fisk-tacos och bara jag och Pär. Kanske framför tv:n med Vänner maraton.
/Marit
