Adhd hjärnan

Hejsan

Måndag igen, hur snabbt går veckorna egentligen.

Den här helgen har vi verkligen vara tagit det lugnt. Ingenting planerat mer än ungarnas matcher.
Jag har lärt känna mig själv och jag vet att har jag varit iväg på nåt skoj så måste jag landa efteråt.

Som nu tex när jag var i Sthlm ett dygn. Det vara ju bara massa skoj, träffa massa härliga människor och ha kul. Men samtidigt så blir det otroligt mycket intryck för mig så min hjärna blir lätt trött. Jag antar att det hänger ihop med min adhd.

Jag måste nästan alltid vila efteråt. Annars är det som att jag blir ”överhettad” i Hjärnkontoret och jag blir helt slut på en gång. Jag kan inte tänka eller få ihop nåt vettigt alls.
Att få ihop en middag eller åka till en stor mataffär är helt uteslutet.
Det blir alldeles för mycket då.

Detta kanske låter helt knäppt för endel, men så är det verkligen. ”men vaddå det är väl bara att lägga det man ska ha i korgen” Men jag kan inte ens få ihop det i mitt huvud.
Pär vill inte ens ha mig med inne i affären oftast för jag är så ”rörig” tycker han🙈

Jag brukar säga att jag har slut på ”tänk” Och då måste jag fylla på energi igen. Och det kan vara nåt som jag älskar att göra. Träna, gå promenad, redigera bilder, titta på betydelselös tv och bara vara.

Idag är det måndag och mitt ”tänk” är tillbaka igen och energin är tillbaka, så himla skönt.

Pär och Thea är i Gävle denna vecka, och jag är i Dalarna med pojkarna.

Önskar er en fin måndagskväll

Kram /Marit

HSP, högkänslighet

Hejsan

Idag vill jag prata lite om HSP, högkänslighet. Det är ingenting som är nytt även om det fortfarande finns endel som inte tror på detta. En kvinna vid namn Elaine Aron har studerat detta ämne i över 20 år, Elaine är psykolog.

HSP är ingen diagnos utan ett personlighetsdrag som ca 20% av världens befolkning har, lika många män som kvinnor. Högkänsliga personer föds med ett nervsystem som är känsligare än genomsnittet och en hjärna som fungerar lite annorlunda än hos andra människor. Det innebär att en högkänslig människa kan uppfatta information och känslor som andra inte lägger märke till. En HSP person har en stark magkänsla och ”bara vet” utan att förklara varför.

Detta är ju såklart väldigt svårt att förklara för tex en människa som bara tänker logiskt och aldrig baserat sina beslut på känslor. Jag å andra sidan skulle nog säga att jag baserar nästan alla mina beslut på känslor.

Jag är en högkänslig person, jag har känt i hela mitt liv hur jag registrerar andras känslor och hur sinnesstämningar påverkat mig. Jag är också en ganska extrovert person vilket många kan tolka som att jag inte alls är så känslig, vilket såklart är helt fel. Jag har ofta ”känt på” mig saker och min magkänsla stämmer oftast.

Däremot har jag inte alltid våga lita på den, trott att jag varit för impulsiv när jag i själva verket läst av massor av känslor och intryck för att känna och tycka som jag gör. Och ibland även agera på ett sätt.

Jag har även alltid haft lätt att förstå mig på människor, lyssna in och få folk att må bra. Jag känner ofta hur jag vid diskussioner med fler människor än en kan förstå båda parter och ibland få ”medla” vad den andra menar.

Att känna extra mycket är ofta tröttsamt och jag värdesätter lugn och ro jätte mycket. Även att få bestämma över mig själv har gjort att jag mår mycket bättre, vilket även det är viktigt för en HSP person. Vi har annars en tendens att vilja alla andra väl och glömma oss själva. Så att lita på min magkänsla och säga upp mig och starta eget var tex helt rätt val och något som verkligen kändes rätt i magen.

Allt det här med att känna allting extra mycket har jag känt av i hela mitt liv men det är först nu i vuxen ålder jag verkligen kan begripa vad detta med att vara en HSP person verkligen innebär. Jag reagerar väldigt starkt på olika stämningar och energier. Jag har extremt höga toppar och djupa dalar. Jag har ju tex fått en feldiagnos tidigare som bipolär just pga av detta.

Jag har förutom detta personlighetsdrag även diagnosen adhd. För mig är detta absolut inget negativt, jag ser det som nåt unikt och positivt. Jag har vid nåt tillfälle sagt till nån att ”du har nog adhd, du” eftersom jag känner igen personlighetsdragen så tydligt. Det har inte tagits emot särkilt väl…. Så det har jag slutat sagt nu. Varför ser människor det som nåt negativt? Hursomhelst, detta skulle inte handla om adhd nu. Men måste även berätta att min äldsta son har diagnosen ADD och jag gissar att även han är HSP, en introvert, han kan vara så extremt trött efter en skoldag med massa känslor att han bara måste vila. Och han är extremt känslig och kan gråta väldigt lätt.

En vän från Malmö tipsade mig nyligen om högkänslighetspodden, huuur bra som helst. Ni hittar den HÄR

Detta är endel av personlighetsdragen:

-Du är extra mottaglig för andras känslor och stämningar i ett rum.
-Du känner starkare inför till exempel musik, naturupplevelser och smaker.
-Du upplever beröring mer intensivt.
-Dina känslor växlar snabbt.
-Du tar lätt på dig andras bekymmer.
-Du har ett rikt inre liv.

Utdrag från hemsidan Peacefulmind.se

”Det är positivt att vara en HSP, du anar faran i tid, du upptäcker behov hos individen eller gruppen som andra missar. Du är ofta social och tycker om att umgås med människor (men kan dock bli trött av det). Du är kreativ och initiativrik. HSP har också hög empati, är goda lyssnare och fattar ofta väl genomtänkta beslut. Som HSP tar du in och registrerar fler intryck och har en hjärna som är extra bra på att bearbeta intryck på ett djupt sätt. Allt det här är viktiga egenskaper som behövs i vårt samhälle, säger Elaine Aron.

Bärare av sårbarhetsgener är visserligen extra känsliga för påfrestande livshändelser, men de har också visat sig vara extra känsliga och mer mottagliga för positiva livserfarenheter. Växer de upp under trygga och goda förhållanden löper de därför lägre risk att drabbas av olika hälsoproblem än andra med samma genuppsättning”

Jag misstänker även att Levis är HSP, en extrovert sådan. Men det visar sig med tiden.

Hemma hos oss är alla känslor ok. Man får vara jätte glad, jätte ledsen och jätte arg. Sånt är otroligt viktigt tycker jag. Skulle aldrig säga till nåt av mina 3 barn att dom är ”för känsliga”

Thea har uppmärksammat detta på ett härligt sätt, hon säger ofta ”här får man känna allt” och precis så är det. Hemma hos oss är inga känslor fel. Är jag och Pär osams så spelar det ingen roll om barnen är där eller om vi har besök av vänner. Det är inte alla som är bekväma med det, men då får det stå för dom, det är nåt jag har lärt mig att acceptera med åren. Det är inte mitt ansvar hur andra mår och jag ska inte behöva anpassa mig hur mycket som helst för att andra ska må bra, för då mår inte jag bra.

Hemma hos oss får man vara precis som man är. Med eller utan massvis med känslor. Och gillar man inte massa känslor så behöver man inte umgås med oss, enkelt va? Haha.

Förr i tiden användes HSP personer för att ta hand om människor i flocken som inte mådde bra eller för att känna av om det var några faror i närheten. Även djurriket har 15-20% HSP, häftigt va? Vi är alltså nödvändiga för denna jord vi lever på.

HÄR kan du göra ett test för att se om du möjligtvis är HSP.

Att även ha litat på min magkänsla när jag valde Pär var otroligt modigt. INGEN och jag menar ingen förstod mitt beslut då. Inte min familj, inte mina vänner, ingen. Vilket såklart inte är så konstigt. Men jag visste till 120% att det var rätt.

Och att få känna som en HSP person att det är ok att visa alla sina känslor är nånting helt underbart. För är man en sån som tycker det är jobbigt med känslor och att det lätt ”blir för mycket” då passar man verkligen inte ihop med en högkänslighets människa.

Jag upplevde väldigt ofta tidigare att jag inte var mig själv, att det inte var ok att visa hur bubbligt glad jag var, hur rasande arg jag kände mig eller hur fruktansvärt gråt-ledsen jag kunde bli…..

Detta är inte mitt ex fel, det är inte så jag menar. Men det förstår ni va? Jag menar bara att idag mår jag bra. Och idag har jag även en betydligt bättre självkänsla och vet hur jag fungerar.

Jag vet vad jag är och hur jag ska agera med mina känslor.

Vad vill jag få sagt med detta inlägg då? Jo, endel människor har detta personlighets drag utan att veta om det. Kanske rent av går runt och tror att det är något fel på dem. Det är det INTE. Lita på din magkänsla, våga säga nej och var snäll mot sig själv. Du vet bäst själv vad Du mår bra av. Våga stänga av och samla energi. Och säg inte till dina barn att ”dom är för känsliga” en HSP person kan inte stänga av sina känslor, så enkelt är det. Det skulle vara som att sluta andas.

/Marit

[netstyle_samarbete_carousel widget=26726]

 

Varannan vecka ångest

Helgbuketten är som finast nu, varför är det alltid så? 

 

Hej finaste ni.

Hoppas ni mår bra. Jag mår riktigt bra. Jobbet flyter på utan super mycket stress. Jag jobbar lagomt mycket och kan komma hem till barnen i tid på eftermiddagarna, det är lyx för mig. Grabbarna är mer sams än osams, jag är just nu i ett skönt mood i månaden utan pms. Jag tränar och äter bra mån-fre, unnar mig ”lagomt” onyttig mat på helgerna, och jag mår bra av det. Ja ni fattar. Jag har ett skönt flow just nu.

Det är inte alltid jag mår bra, absolut inte. Och den sidan visar jag heller inte så gärna. Varför skulle jag? Hur mycket feelgood är det att höra nån klaga. Men ibland blir jag en riktig bitterfitta som tycker det här varannanvecka livet med mina pojkar och Pär suger. Jag är själv med att skjutsa till träningar, fixa middag, läsa läxor, plocka, tvätta mm mm, varje gång mina barn är hos mig. Det är tufft ibland och det finns kvällar jag lägger sig som en urvriden trasa i sängen och energin är på noll. Jag vet att jag inte är ensam om detta, och det är ju det som är så skönt. Det finns många varannan vecka föräldrar som är själv med sina barn.

Jag och Pär har valt att vi ska ha det så här, för barnens skull . Men ibland är det faktiskt så jäkla jobbigt att jag får ångest. Det trycker för bröstet och jag har svårt att andas. Det är verkligen skit jobbigt, detta sker ofta i samband med veckan innan mens och om jag har mycket jobb inbokat, och många saker som måste planeras, både jobb och hemma. Det blir som att hjärnan brinner och jag vill inget hellre än att Pär ska vara där hos mig, inte bara för praktiska saker utan för att han är min trygghet att luta sig emot.

Vi får ju ofta frågan från folk, speciellt efter att vi gifte oss

”Ska ni inte flytta ihop snart?”

Öööh, jo, det skulle vi mer än gärna vilja göra. Eller, det finns nog inget vi hellre vill. Att få somna och vakna bredvid varandra jämt. Det är skit jobbigt att vara ifrån varandra varannan vecka. Och eftersom Pär driver flera företag på andra orter än Gävle så betyder det att han måste resa endel, och självklart gör han det på veckorna han inte har Thea. Mina veckor alltså, men så ser det ut och 90% av tiden så tänker jag inte ens på det. Det bara är så. Men så kommer dom där jobbiga stunderna när ångesten kryper sig på. Usch.

Jag har säkert berättat det förut, men jag har ju diagnosen adhd och äter även medicin mot det. Jag kallar det ofta ”min tillgång”, min superkraft. Men ibland är det verkligen en begränsning, och jag har jätte svårt att organisera och sortera ihop tankar och planera i huvudet. Sen kan jag möblera om ett helt hus på en 1/2 dag om ingen stoppar mig. Allt eller inget, det är så det känns och det har alltid varit så.

Nu skyller jag inte min pms ångest på min adhd. Men nog blir mina sämre dagar ännu sämre pga av den, absolut. Har jag tex varit super kreativ på dagen i jobbet så kan hjärnan helt stänga av på kvällen och jag kan ha svårt att till och med koka potatis. Det är som att det har tagit slut på energi och måste fyllas på. Och när detta sker så är det jätte jobbigt att vara helt själv med pojkarna när det krävs att jag har koll och måste fixa saker, laga mat, hjälpa till att läsa till prov och skjutsa till träningar…. Det är rent ut sagt en mardröm ibland.

Hur får man hjälp med denna ångest? Den är verkligen helt fruktansvärd. Som sagt, den kommer inte ofta. Men när den väl gör det så är det sååå jävla jobbigt.

Så nja, det här varannan vecka livet med min man är inte alltid så jävla skoj. Men hey, vi tröttnar inte så lätt på varandra iallafall. Jag får lite mer gråa strån bara.

/Marit

Ååååååh vilken härlig helg…

IMG_3644

IMG_3650 IMG_3677

Mina fina fredagsblommor jag fick utav Pär

image

Egentligen har den verkligen varit upp och ner men på det stora hela så var den så välbehövligt lugn och skön. Vi hade ingenting planerat mer än en grillkväll med vänner OM vädret skulle bli bra. Nu blev det inte det och grillningen ställdes in, men shit vad jag behövde ladda batterier. Jag känner det i kroppen ibland, att jag är helt slut liksom. Och då måste jag ladda mig, som att ladda mobilen. Jag har haft pms känningar flera dagar, känt mig extra känslig och gråtig. Och pms:en tillsammans med min adhd (den diagnosen kräver ett helt eget inlägg) när jag är helt slut i huvet på eftermiddagarna och allt ”tänkande” och all energi gått åt på jobbet, dom är hemska. Jag kan inte ens förmå mig att få till en riktig middag…… Och Pär har börjat jobba mer borta vissa veckor med sina företag och då är jag helt själv. Jag hatar att va själv, speciellt under pms dagarna.

Så därför va denna helg såååå efterlängtad, bara tanken av att inte ha nånting planerat var så skön. Vi har ätit god mat och vin, myst med varandra och sovit länge. Jag har till och med haft ro att sitta ner, dricka en kopp kaffe och läsa en tidning. Barnen tyckte det var toppen att det regnade i lördags och dom var ute nästan hela dagen och lekte. Undantaget var när dom fick komma in för lunch, hahaha.

Jag försökte förklara för Pär i fredagskväll när det var som värst i huvet hur det känns vissa gånger. Det är svårt för nån som är så organiserad som Pär att förstå. Jag förklarade hur jag ibland kan glömma vad jag skulle ta ut ur kylskåpet för att jag blir avbruten hela tiden, att jag blir helt jäkla tillt i skallen när jag ska tänka ut vad jag behöver till middagen när jag ska handla på affären, eller att hela huvet snurrar med tankar som en karusell, eller helt tvärtom när det känns som att hela hjärnan är tryckt på paus, eller när han tror att han skämtar med mig men min pms får mig att känna mig kritiserad och jag börjar gråta. Det är pms och adhd ihop.

När jag somnade på fredag kväll önskade jag hårt och länge att Pär skulle få känna hur det kändes en enda gång när det är kaos i huvet och man är extremt överkänslig för ALLT. Och tront ni på fan att jag tror änglarna hörde mig. Hela lördagen går Pär runt och muttrar, får inte ihop middagen och svarar irriterat på allt och alla…… ”Det verkar som du har pms” sa jag åt honom. Varpå han säger frustrerat ”Jag kan ju för fan inte ens tänka ut vad jag ska göra härnäst med maten, Marit Det är ju förfan som att jag är helt hjärndöd” Hahahaha, jag tror fortfarande änglarna hörde mig. Jag tog allt med ro och tyckte det var fantastiskt. Det gick över när han fick mat, vin, kaffe och rom på kvällen.

Idag kändes det som att jag laddat batterierna klart så jag satte igång och gjorde om lite på Levis och Theas rum. Packade ihop en gammal plåtbokhylla jag aldrig gillat och hittade ett gammalt skrivbord i ladan. Fick upp en stringhylla ovanför skrivbordet pluss en spegel och några krokar till Thea (ni får se resultaten sen) Och allt detta på under en timme tror jag, då älskar jag min bokstavskombination. Inget kan stoppa mig när jag sätter igång, inget. Och snabbt går det, då är jag som blixten.

Efter det åkte Pär till golfbanan, Levis på kalas, Maximilian på kusinens konfirmation och jag och Thea drog in till stan och gymmet. Fick till ett benpass som gjorde att det darrade när jag gick därifrån, älskar det. Sen spelade jag, Levis och Thea krocket i trädgården tills Maxen kom hem.

Hoppas eran helg också varit lika härlig.

/Marit

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen