Julgranen är inte alls lika snygg som förra årets. Men men, så kan de va….
Hej allra finaste ni
Jag vill börja med att säga ett stort tack. Tack för alla fantastiska härliga pepp meddelanden och fina råd jag fått av er.
Men även tack till er som bara skriver att ni känner igen er och att det är skönt att höra att man inte är ensam.
Jag fick dock en väldigt tråkig kommentar också som jag tycker är väldigt onödig. För väljer man att kommentera så kan man väl komma med något snällt istället för bannor.
Speciellt när jag öppnar upp och berättar att jag just nu inte mår bra.
kommentaren kom från ”Maria från Linköping” som tyckte att jag skulle söka hjälp för att få rätt redskap att uppfostra min son. Och att jag hängde ut honom när jag skrev att han är trotsig.
Så Maria, enligt mig så tror jag att alla barn är mer eller mindre trotsiga. Min Levis är mer. Både jag och Magnus (Levis pappa) har gått och fått hjälp vid flera tillfällen så redskapen har vi. Tack så mycket.
Men vet du, ibland är det skitdrygt ändå. Det spelar ingen roll hur många redskap jag har i min ryggsäck. Och mår inte jag bra, så speglas det sjävklart utåt och mitt tålamod är inte vad det brukar vara.
Och vet du, så är det ibland. Man är bara människa. Jag är inte perfekt och skulle inte vilja vara det heller.
När du skriver att du tycker att jag hänger ut min son när jag berättar att han inte gör det vi ber honom om så förstår jag faktiskt inte. Är det en nyhet att barn är trotsiga och att man som förälder tycker det är jobbigt emellanåt?
Jag vet att det finns jätte många mammor där ute som tycker det är skönt att höra att dom inte är ensamma. Sen handlade ju inte mitt inlägg om just Levis utan om mitt mående just nu.
Jag har nog i så fall hängt ut min familj sen jag började blogga år 2008. För jag har alltid varit brutalt ärlig. Och jag kommer inte sluta vara det heller. Jag vill inte visa upp en perfekt fasad där allt bara är tipp topp hela tiden.
Att skriva om trotsiga och bråkiga ungar, kärlek, skilsmässa, glädje, sorg och allt därimellan, det kommer jag alltid att göra.
Du är välkommen att sluta följa mig från och med nu. Tack och hej.
Och återigen, alla ni andra fantastiska männsiskor.
Tack❤️
Paketen i år kommer sjävklart vara snygga även om min ork just nu tryter. Jag måste vila ögonen på vackra saker. Annars mår jag ännu sämre, haha. Så att ha paket under granen i alla olika mönster, papper och färger är inget för mig.
I år blev det vax papper från Panduro och den underbara tapeten från Theas rum som blev över. Vackert va? Till det gröna sidensnören, naturfärgat hanpasnöre och ett rosa sidenband. Bruna tags att skriva julhälsning på.
Igår efter att ha läst alla era fina hälsningar så kläder jag faktiskt granen. OCH när barnen var hemma. Det är på nåt sätt viktigt för mig. Även om dom inte är så intresserade längre så blir det mer tradition om dom är omkring mig
Igår kom Levis hem med en liten glasburk morotsmarmelad som an gjort i skolan. Han gav mig en kram och en varm blick. En fredsgåva. Vi var sams igår, nästan hela kvällen. Pär och Thea kom igår också vilket underlättade det. Alltid skönt att vara två vid matlagning och läggning.
Kram på er, nu ska jag äta middag med en kär gammal vän. Magda. Ni vet hon den fantastiska fotografen.
Hon vars hus vi bodde i innan vi hittade detta. Ser så mycket fram emot att bara babbla med henne en hel kväll.
Det här huset alltså, så himla fint där trivdes vi bra kan jag lova.
