Marit Dybeck

Hej på er

Jag läste Dittes nyårsinlägg där hon summerade det sista 10 åren istället för bara det sista året.
Och vi går ju faktiskt in i ett nytt 10-tal, 2020.

Och när jag tänker tillbaka på mina sista 10 år så har det hänt massvis.

För 10 år sedan hade jag precis kommit tillbaka efter en lång mammaledighet efter Levis. Jag jobbade då som Visual merchandiser på Lindex och längtade tillbaka till jobbet. Innan Levis reste jag runt mycket i landet och byggde upp nya butiker.
Jag insåg att jag inte kunde göra detta längre eftersom jag nu hade 2 små pojkar hemma. Men trivdes med mitt jobb.
Jag och Mange renoverade huset vi bodde i och jag målade bland annat kaklet i köket som blev ett av mina mest lästa blogginlägg nånsin på gamla Bloggen.

Jag får erbjudande om ett jobb på Åhlens så tackade jag skälvklart Ja. Älskar att jag fick jobba med både inredning och mode.

2012 var året när allt hände. Jag och Mange gifte oss, men det var även då jag mötte min Pär. Hur vi möttes kan ni läsa mer om HÄR. En tuff tid väntade efter skilsmässan och jag mådde inte alls bra. Jag gick i terapi ett tag för att kunna handskas med alla skuldkänslor.

Jag och pojkarna flyttade först till en liten lägenhet på 3 rok där vi bodde 1 år. Men vi får sen erbjudande om att hyra våra vänners stora fina gård då dom skulle flytta till Gotland. Ett riktigt drömhus där vi trivdes otroligt bra.

Livet vänder och lyckan kommer tillbaka. Jag och Mange för en fin relation igen och alla mår bra.
Jag börjar blogga igen efter ett tag.

Livet med barnen varannan vecka var tuff för både mig och Pär. Pär pendlar till mig när vi inte har barn och bor i Gävle de vardagarna han har Thea. På helgerna är vi familj när vi har barnen och de andra helgerna hänger vi med kompisar i Gävle. Vi gör det bästa av det, jag hittar tex otroligt fina vänner i Gävle som blir vänner för livet.

2014 friar Pär på en udde i Cypern och vi gifte oss 2016❤️ Att leva med min bästa vän är helt underbart.
Bröllopet är det bästa jag varit med om. Pappa ledde mig ner för altaret till min Pär.

I slutet av 2016 sa jag upp mig som visual merchandiser och startade eget företag med min dåvarande chef.
Vi åker på livets bröllopsresa till Maldiverna. Och en mini-bröllopsresa till Cypern med barnen.
2017 blev vårat hus till salu, samma gata som jag vuxit upp i hela mitt liv och mitt barndomshem mitt emot vårat.

Huset blir vårat efter en lång budgivning med massa krångel.
Vi flyttar in och gör endel förändringar på en gång och vi trivs som bara den allihopa. Barnen får egna rum äntligen och kan springa över till mormor och morfar.

Stylingfirman rullar på bra, min kollega får barn och är hemma och är mammaledig. Mina pojkar får ofta hoppa in och hjälpa mamma att bära.

2018 jobbar min Pär mer än nånsin med alla sina bolag. Och detta är såklart på gott och ont.
Thea börjar dansa och Max börjar spela bandy. Levis hittar som vanligt på massor av roliga idéer jämt.

I slutet av 2018 blir pappa sjuk och orkeslös. Lungan pappa fått för 7 år sedan hade slutat fungera. Det gick fort och pappa gick bort i februari 2019.

Och för första gången fick jag känna på riktig och ordentlig sorg och saknad. Men också känna på hur det både kan föra ihop en familj men också dra isär.

Vi bygger utekök och en helt ny uteplats som blir vårat nya vardagsrum hela sommaren.

Under 2019 tar både jag och Pär det tuffa beslutet att köpa ut våra dåvarande kollegor då vi inser att vi kan driva våra företag själva.
Vi har alltid stöttat varandra i allt och nu mer än nånsin.
Vi blir ett starkt team ihop och pratar mycket och hjälper varandra.
Min mamma skaffar en liten hundvalp, och ungarna blir överlyckliga.
Våra barn börjar bli riktigt stora. Thea och Levis fyller 12 år nästa år och Maximilian blir 14 år. Våra fina ungar som är precis som helsyskon. Dom har nu levt med varandra i över 7 år. Älskar hur pojkarna fortfarande längtar efter att Thea ska komma på helgen.

Detta är väl i stora drag vad som hänt de sista 10 åren. Jag är glad att ni vill hänga med på allt som händer oss i våra liv.

Under 2020 önskar jag att vi får vara friska och må bra. Att våra företag ska gå bra. Att barnen ska fortsätta vara nyfikna på livet och allt därtill som ska hända dom när dom nu kliver in i tonåren.

Hej fina ni

Jag vill bara att ni ska veta att både min mailbox är och dm på instagram har varit full med fina hälsningar och egna berättelser från andra mammor som känner lika som jag.

Vi är inte ensamma och det är så otroligt skönt att veta när det känns som värst. Jag har verkligen fått det bevisat för mig nu. Därför kommer jag aldrig sluta vara ärlig och berätta hur jag känner. Hos mig får ni allt mellan himmel och jord. Både det jobbiga och allt det härliga

Tänkte jag skulle publicera några av era texter så även ni får höra att ni inte är ensamma. Långt ifrån. Vi är många som känner lika och som kan ge varandra stöd.
Jag kan inte nog tacka er för erat stöd och pepp. Bara att få höra era historier har hjälpt mig jätte mycket sista dagarna.
TACK❤️

”Hej Marit ❣️

Jag vill bara skriva några rader till dig. Jag läste ditt blogginlägg ang att du inte mår så bra just nu och du berättar om din son Levis. Jag vill bara säga att du inte är ensam och jag förstår dig otroligt väl. Min son **** fyller snart 11 år och han har ADHD. På vissa punkter fungerar han hur bra som helst, han har otroligt hög social kompetens och är en grym vän till sina vänner. Men… det slitet jag (även hans pappa) men mest jag har med honom VARJE dag är mer än många kan förstå. För att få honom att göra något alls, typ som att ta på sig, borsta tänderna, duscha, läxor, avbryta tv-spel, göra sig iordning för sina aktiviteter, lägga sig så krävs det många många påminnelser och tillsägelser. Varje dag har han raseriutbrott, kastar saker och säger dumma saker till oss andra i familjen. Han har även två systrar här hemma. Varje dag bråkar vi och nästan varje kväll gråter jag av utmattning och av dåligt samvete för att jag återigen höjde rösten, blev arg på honom osv

Han är den mest underbara son och bror och ingen kan prata känslor som honom. Artig, känslosam och omtänksam. Men att uppfostra honom och vara hans mamma är oerhört tufft och jag har nästan ingen ”egentid” alls pga honom.

Vill bara säga att du är en grym mamma och så modig att du vågar och vill skriva om detta. Jag förstår och jag känner för er ♥️ Jag tänker att dessa barn som kräver så mycket blir riktigt grymma ungdomar en dag, för man har behövt jobba så mycket med dem.

Många kramar till dig ♥️ Du är inte ensam ♥️”

”Jag förstår dig sååååå väl och känner igen mig i allt det du skriver. Stor kram finaste och försök att låta ångesten finnas där. Inte slå ner på dig själv. Du är inte ensam ❤️❤️❤️❤️❤️”

”Hej!!
Tack för allt du bjuder på ❣️
Och tack för ditt inlägg härom dagen…min 11-åring gör mig och mannen gråhåriga!! Och för mig sviktar inspirationen för att jag har för mkt att göra…same but different!
Önskar dig en härlig helg 😘”

”Älskar att du delar med dig av livet. Livet på riktigt, barn kan bara skitjobbiga. Min 11 åring har sån attityd nu och lyssnar inte alls, blir galen. Han ska utredas för adhd och vill inte jobba alls i skolan förutom på idrott och bild. Sen när han vill mysa då är det som du beskriver de, energin för de är liksom slut. Så tacksam att du finns och att vi får ta del av ditt liv. Tycker du är fantastisk. Trött på att läsa om skatter som aldrig bråkat och hela tiden bli påmind om att allt i livet ska vara så jävla lyxigt spelar ingen roll om det är ett doftljus eller ett magasin🤮🙉 Fortsätt att vara den du är Marit och ändra aldrig stil på din blogg eller insta. Du är grym💪🏻❤️ Kram och trevlig helg”

”Vissa barn kräver mer, istället för att tänka att min son är mycket så brukar jag tänka att jag har en pigg kille, det känns positivare!
Ett starkt barn kan verkligen ta energi från resten av familjen, vi som vet vi vet.
Vi som är mammor till dessa pigga och starka barn är många gånger grymma och jobbar oftast jättemycket med våra barn.
Min mans kusin har ett sjukt väluppfostrat barn och jag sa till honom vilket väluppfostrat barn han hade. Han blev glad och tackade och sa att de jobbat mycket med uppfostran och då kunde jag inte hålla mej utan sa att det har vi också gjort det är bara det att det inte märks så mycket😁
Dessa barn är ofta mycket av allt vilket gör dem lätta att bli förbannade på och även lätta att tycka om och dessa barn kan vara riktiga charmtroll.
Perfekta människor är ointressanta tycker jag och hävdar bestämt att operfekt är det nya perfekta😉
Ta hand om dej så väl du kan❤️”

”Jag uppskattar din ärlig- och öppenhet här i bloggen! Jag tycker att man är starkare om man visar den sanna bilden av hur faktiskt livet är än att alltid visa upp en falsk fasad för att pleasa alla och vara något man tror man måste vara. Det är inte alltid lätt men varför inte hjälpa varandra genom att faktiskt vara ärliga.
Och idag är det många som kämpar extra med sitt/sina barns olika svårigheter (trots, diagnoser, deprissioner m.m) men som inte vågar berätta även om det idag är mer vanligt än ovanligt.
Och överlag så känner jag att, var ärlig och visa både upp och nedgång!
Ta hand om Er och jag önskar er en god och mysig jul och nyårshelg! Kram”