Myskväll

image

Utsikten från vardagsrumsfönstret, tycker våran lilla byväg är så mysig. 

image

Mysiga pergolan bredvid huset, humlen börjar växa till sig ordentligt i år också. 

image

Piprankan blir bara större och större för varje år tror jag. image image

Ljuset är fantastiskt på kvällarna nu, både i trädgården och på verandan. Kan i te alla kvällar vara såhär varma och sköna. Jag gick en vända runt överallt och drog lite ogräs och bara njöt….. Jag är kär i vår trädgård oxh lugnet vi har här runt omkring oss.

Pär är fortfarande sjuk med hög feber men han sitter och skriker framför fotbollen ändå, hahaha. Vi får väl se hur vår midsommar blir, han jobbar ju ändå även om han är sjuk. Egenföretagare gör ju så…… Men jag försöker förklara att då blir han inte frisk heller. Vi har planer i Gävle med våran kompis TP egentligen Men blir det bara jag och sjuklingen Pär så är det ju helt ok det också. Bara jag får lite god mat och gott vin så.

Vad ska ni hitta på?

/Marit

Härlig måndag

image image

Kan nästan inte låta bli att flytta runt mina pioner överallt. Jag vill liksom titta på dom hela tiden. 

image

Hej på er gullisar. Hoppas ni mår bra? Det gör jag, känner inte av någon sjuka alls. Jag blir ju alltid lite rädd när nån runtikring mig blir sjuk, jag HATAR att vara sjuk. Inte min grej att ligga still, hahaha.

Idag har jag haft en sån där härlig måndag, fick mycket gjort på jobbet. Mycket händer nu och vi bygger om lite här å där vilket jag älskar. Körde ett riktigt tufft men skönt pass på gymmet idag. Axlar/mage, mina favorit muskelgrupper. Önskade ofta jag hade 30-40 min till då skulle jag lätt kunna köra tills ja stupa.

Efter jobbet åkte jag hem till brorsan och åt middag bara jag och han, händer typ aldrig. Därför var det jätte härligt. Han och Martina har köpt hus ihop och nu ska han sälja sitt så jag hjälper honom styla lite inför fotograferingen, skala av, lägga till. Ni fattar va? Skoj är det iaf. Ibland känner jag att jag borde jobba med sånt vid sidan av (när jag nu skulle ha tid med det) Jag är bra på att se vad som är snyggt på foton.

Imorhon ringer klockan tidigt, börjar jobba kl 6. Bygga lite väggar och sånt där som man inte vill göra under öppettid.

/Marit

Ååååååh vilken härlig helg…

IMG_3644

IMG_3650 IMG_3677

Mina fina fredagsblommor jag fick utav Pär

image

Egentligen har den verkligen varit upp och ner men på det stora hela så var den så välbehövligt lugn och skön. Vi hade ingenting planerat mer än en grillkväll med vänner OM vädret skulle bli bra. Nu blev det inte det och grillningen ställdes in, men shit vad jag behövde ladda batterier. Jag känner det i kroppen ibland, att jag är helt slut liksom. Och då måste jag ladda mig, som att ladda mobilen. Jag har haft pms känningar flera dagar, känt mig extra känslig och gråtig. Och pms:en tillsammans med min adhd (den diagnosen kräver ett helt eget inlägg) när jag är helt slut i huvet på eftermiddagarna och allt ”tänkande” och all energi gått åt på jobbet, dom är hemska. Jag kan inte ens förmå mig att få till en riktig middag…… Och Pär har börjat jobba mer borta vissa veckor med sina företag och då är jag helt själv. Jag hatar att va själv, speciellt under pms dagarna.

Så därför va denna helg såååå efterlängtad, bara tanken av att inte ha nånting planerat var så skön. Vi har ätit god mat och vin, myst med varandra och sovit länge. Jag har till och med haft ro att sitta ner, dricka en kopp kaffe och läsa en tidning. Barnen tyckte det var toppen att det regnade i lördags och dom var ute nästan hela dagen och lekte. Undantaget var när dom fick komma in för lunch, hahaha.

Jag försökte förklara för Pär i fredagskväll när det var som värst i huvet hur det känns vissa gånger. Det är svårt för nån som är så organiserad som Pär att förstå. Jag förklarade hur jag ibland kan glömma vad jag skulle ta ut ur kylskåpet för att jag blir avbruten hela tiden, att jag blir helt jäkla tillt i skallen när jag ska tänka ut vad jag behöver till middagen när jag ska handla på affären, eller att hela huvet snurrar med tankar som en karusell, eller helt tvärtom när det känns som att hela hjärnan är tryckt på paus, eller när han tror att han skämtar med mig men min pms får mig att känna mig kritiserad och jag börjar gråta. Det är pms och adhd ihop.

När jag somnade på fredag kväll önskade jag hårt och länge att Pär skulle få känna hur det kändes en enda gång när det är kaos i huvet och man är extremt överkänslig för ALLT. Och tront ni på fan att jag tror änglarna hörde mig. Hela lördagen går Pär runt och muttrar, får inte ihop middagen och svarar irriterat på allt och alla…… ”Det verkar som du har pms” sa jag åt honom. Varpå han säger frustrerat ”Jag kan ju för fan inte ens tänka ut vad jag ska göra härnäst med maten, Marit Det är ju förfan som att jag är helt hjärndöd” Hahahaha, jag tror fortfarande änglarna hörde mig. Jag tog allt med ro och tyckte det var fantastiskt. Det gick över när han fick mat, vin, kaffe och rom på kvällen.

Idag kändes det som att jag laddat batterierna klart så jag satte igång och gjorde om lite på Levis och Theas rum. Packade ihop en gammal plåtbokhylla jag aldrig gillat och hittade ett gammalt skrivbord i ladan. Fick upp en stringhylla ovanför skrivbordet pluss en spegel och några krokar till Thea (ni får se resultaten sen) Och allt detta på under en timme tror jag, då älskar jag min bokstavskombination. Inget kan stoppa mig när jag sätter igång, inget. Och snabbt går det, då är jag som blixten.

Efter det åkte Pär till golfbanan, Levis på kalas, Maximilian på kusinens konfirmation och jag och Thea drog in till stan och gymmet. Fick till ett benpass som gjorde att det darrade när jag gick därifrån, älskar det. Sen spelade jag, Levis och Thea krocket i trädgården tills Maxen kom hem.

Hoppas eran helg också varit lika härlig.

/Marit

Uterum

image

Det här är en bild från vårat uterum för några år sen. Längtar så efter att humlen ska växa upp och ringla sig runt störarna. Det blir så himla mysigt ”därinne” då. Men dom är påväg upp, jag har sett det. Hejja värmen.

När jag jämför bänkarna och borden med hur dom ser ut nu så inser jag att det är dax att måla om dom i sommar, haha. Dom är betydligt mer skavda och nötta nu. Blir det bara sol och jag blir brun samtidigt gör jag det gladeligen.

/Marit


PMDS, satans påfund.


IMG_1819

IMG_1821IMG_1839

IMG_1874

Satans påfund, det är vad PMS/PMDS är, på riktigt.

Jag har haft PMS ända sedan jag fick mens när jag var 11 år, riklig mens, väldigt mycket menssmärtor, huvudvärk och illamående. Detta har jag levt med och inte haft några stora problem med det. Men under dom senaste 5-6 åren har det blivit mer besvär, eller det började nog efter barnen.

Det börjar ca 3-4 dagar innan mensen ska komma, blir den sen, blir det ännu värre. Mitt humör blir fruktansvärt. Jag känner mig gråtig hela tiden och får extrema humörsvängningar och raseriutbrott. Jag får också ångest, känner mig ilsken, oerhört deprimerad och jag kan börja gråta för minsta lilla sak…… Ibland vill jag bara dra täcket över huvudet och gråta, eller ta bilen och köra in i ett träd. Jag vet att det låter galet, men just då är det väldigt logiskt. Helt sjukt som du kanske förstår. Detta är olika från månad till månad. Ibland mindre, ibland fruktansvärt. Eftersom detta är så långt ifrån min annars glada personlighet så känner jag att det är ett stort problem. Oftast är det Pär, barnen eller mamma som råkar värst ut. Det måste vara fler som känner såhär som jag gör ibland? Som att man typ är sjuk i huvet.

I måndags var en sån dag, jag kände redan på söndagen att det var på gång. Så man tycker ju at jag borde vara förberedd, men ooohhh nej. Det slår mig som en jävla käftsmäll i ansiktet. Pär åker iväg och kollar på hockey i Stockholm, där har vi 1:a jobbiga grejjen. Jag HATAR att vara själv, bland det värsta jag vet alla kategorier. Jag är en extremt sällskapssjuk människa. Jag tänker att träning brukar alltid göra saken bättre, så jag går till gymmet efter jobbet kl 17. Varenda maskin är upptagen, det blir löpning på bandet i en halvtimme, jag som verkligen behövde lyfta nåt jävla tungt, aja det funkar ändå. Men lite förbannad blir jag.

Sen kommer mamma och hämtar mig och skjutsar hem mig eftersom jag kom med tåget från Gävle på morgonen. Då jag råkade glömma min telefon i hennes bil och jag blir utan den under hela kvällen, kan inte prata med Pär och säga god natt heller och dessa jävla depressionskänslor är värre än nånsin så jag gråter hela kvällen. Hittar en gammal väckarklocka så jag vaknar i tid på tisdag morgon, det är nämligen inventering på jobbet. En av dom mindre roliga dagarna jag har på ett år. Dom är inte många dessa dagar, men inventering är inget som gör mig så himla upphetsad om man säger så. Jag stressar ut till bilen med handväska, träningsbag, matpåse och en termosmugg med kaffe. Och på nåt jäkla sätt åker kaffemuggen ut ur matpåsen och rakt ut i bilen när jag ska sätta mig. Behöver jag säga att jag skrek varenda fult könsord jag kunde komma på och började storgråta….. På tisdag eftermiddag kom mensen, thank god. För då vet jag att helvetet är över och alla hemska svarta känslor förvinner på några timmar. Jag ringde såklart Pär direkt efter att jag hämtat mobilen hos morsan efter kaffe incidenten och beklagade mig över mitt ensamma jävla mensiga-pms-liv medans han haft en trevlig kväll på hockey, hahaha.

På eftermiddagen kommer ett blombud till jobbet från Pär. Då funderade jag på om jag verkligen förtjänar honom….. Sen kommer jag på att det gör jag ju visst, för ingen av oss är felfria. Men det gör inget, för vi älskar varandra ändå hur mycket som helst. Och det är sådana här gånger som jag liksom känner att Pär förstår mig som ingen annan nånsin gjort och att han är min allra bästa vän som jag också är helt och hållet tokkär i.

Men ska det behöva vara såhär???

/Marit

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen