Känslor – Sida 8 – Marit Dybeck

Åhlens, Känslor, Visual Merchandiser12 januari 2017

Hej då Åhléns

Min sista provrumselfie.

Imorgon arbetar jag min sista dag på Åhléns…… Det känns både vemodigt, konstigt och spännande. Jag har jobbat som Visual Merchandiser i 7 år på Åhléns, världens roligaste jobb med världens bästa kollegor. Shit va jag kommer sakna dom. Det har varit helt fantatiskt roliga 7 år jag har haft och jag har utvecklats otroligt mycket. Även om jag ser otroligt mycket fram emot allt nytt som kommer så är det såklart otroligt känslosamt. Och morgondagen kommer att bli en gråt-dag, det känner jag. Ibland känns det ju som om man umgås mer med sina kollegor än sin familj.

Redan idag fick jag kramas och säga ”hej då” med några av mina speciella kollegor som har en speciell plats i mitt hjärta, eftersom dom var lediga imorgon.

Jag tar med mig så otroligt fina minnen från Åhléns, ett företag jag verkligen älskar att jobba för. Och jag tror jag lärt mina kollegor mycket under dessa år, många utav dom kan ”mitt jobb” på sin avdelning. Det har alltid varit mitt mål, att dela med mig av min kunskap och aldrig göra allt själv. Man blir för sårbar då…..

Det har blivit några selfies i provrummen under åren….

Belysning, jag ÄLSKAR belysning. Speciellt nya spotlights. Det kommer jag sakna, rätt belysning kan förändra en hel avdelning.

När chefen tvingade mig att sätta fast ett larm på nya skruvdragaren eftersom jag hade tappat bort några stycken, ooops…..

Prisskylten till en blus inspirerad av Småstadsliv som blev en ”snackis” på Åhléns.

Alla härliga, roliga stressiga, inspirerande kampanjer jag gjort. Eller när jag inte tänkte alls och tog på mig kort kort kjol den dagen jag skulle hänga skyltar i hela taket. Alla skratt och roliga skämt inom vår härliga arbetsgrupp…… Allt detta kommer jag sakna.

Mycket tok, asgarv, kramar, stressiga dagar, julkampanjer…… Det är så mycket minnen jag bär med mig från dessa år. Jag gråter redan nu, undrar hur det blir imorgon. Att vara känslomänniska är lite jobbigt ibland. Jag har verkligen försökt stålsätta mig hela veckan för att inte gråta.

Vet ni, mest av allt kommer jag sakna alla mina fina kollegor på Åhléns i Borlänge nu när jag och ”chefen” går emot nya utmaningar.

/Marit

Åhlens, Känslor, Kärlek, Mode, Tips2 januari 2017

Påfyllning…

Idag fick jag veta att det kommit påfyllning utav den bästa bas-byxan (ever) på Åhléns hemsida. Jag har dock inte fått hem några till min butik ännu.

Men skynda att klicka hem ett par innan dom tar slut igen. Det kommer dom att göra, det vet jag. Dom säljer slut i butik varje gång. Jag har stl 38, jag tycker dom är normala i storlek.

Hej finingar

Sorry för dåligt uppdaterande här på bloggen. Vi har spenderat en vecka i fjällen och där är wi-fi inget vi prioriterat i stugan. Vi tycker det är rätt skönt att koppla bort den världen ett tag när vi är där.

Nu är det nya året här och jag ser tillbaka på 2016 med ett leende. Jag blev fru O Dybeck, och vi hade ett helt magiskt bröllop som jag älskar att minnas tillbaka på. 2016 var oxå året då jag och Tessan bestämde oss för att starta eget och säga upp oss från ”tryggheten” och våra fasta tjänster.

Mina mest gillade bilder på insta 2016

Slutet på 2016 var ändå tufft på många sätt. Jag har kännt mig trött och orkeslös i kroppen och huvud i några månader. Jag har varit lätt irriterad och haft så ont i axeln. Har bara velat sova och jag har saknat min annars pigga energi till att göra många saker och ha många bollar i luften. Min mage har krånglat, så en utredning har startats med den.

Men i grund och botten så tror jag att det jag gör nu när jag sagt upp mig är att lyssna på alla signaler och jag är SÅ redo för något nytt. Jag är glad att jag tog steget innan det var för sent.

/Marit

Känslor25 december 2016

Julångest

God Jul finingar

Nu är julafton äntligen över och jag andas ut lite….

Jag har ju berättat för er att jag inte riktigt gillar julen pga mitt jobb. Man får liksom ingen julstämning när man jobbar inom handeln. Stressen byggs successivt upp under hela december och når kulmen den 23:e…..

Man myser inte när man kommer hem efter en 10-12 h dag på jobbet. Man bara däckar och får inte ett skot gjort eftersom man är så trött i huvududet och kroppen. Man orkar inte umgås med nån och även om man älskar människor i vanliga fall så är man just dessa veckor så trött på folk att man vill spy…..

Men ska jag vara helt ärlig så har julångesten blivit värre efter separationen med grabbarnas pappa. Högtider, speciellt julen, ger mig ångest. Och just denna julafton skulle jag och Pär vara helt utan barn OCH familjefirande, även om vi inte haft barnen så har vi firat med någon utav våra föräldrar tidigare år. Men som sagt, detta år va vi helt själva. Jag har haft lite småångest för denna dag länge, intalat mig att det skulle bli mysigt. Men helst av allt ville jag faktiskt bara att dagen skulle ta slut….. Vi har såklart blivit hembjudna till flera av våra underbara vänner. Men vi/jag har inte vetat hur jag skulle må denna dag så därför tackat nej.

Nu blev det mysigt ändå, jag fick ju spendera dagen med den människan jag älskar och helst av allt vill vara med. Vi åt god mat och öppnade julklappar under hela dagen, fick såååå fina presenter av min älskling, som alltid (ska visa er sen) Men jag är ändå lättad att julafton är över nu.

Idag kommer barnen, mina föräldrar, bror och Martina med ungar hit och firar. Ska bli helt underbart.

Här nedanför ser ni några av våra vänner som tog en screenshot på vårat klockslag 22:22 och skickade till oss. Det komiska var att jag gjorde det oxå. Jag blev rörd till tårar och jag och Pär spelade in en ”tacksamhets-video” mitt i natten och skickade till alla våra fantastiska vänner.

Kram på er alla, tack för att ni läser, gillar bilder och finns här. TACK