Grattis älskling

Hipp hipp hurra för världens bästa Pär idag.

Jag blir kär i honom gång på gång på gång….. Och hela min kropp blir alldeles varm när han skrattar.

Han är den smartaste, klokaste och varmaste människa jag träffat. Jag älskar hans humor och hur han skrattar med hela ansiktet. Jag älskar att träffa nya människor tillsammans med Pär, hans nyfikna och varma sätt att lära känna nya vänner gör mig stolt över att vara hans.

Jag ser fram emot att leva resten av mitt liv med honom, som man ser fram emot en härlig resa. För är det nån som vet hur man lever livet så är det min Pär. Han kan sätta sig en helt vanlig tisdag, tända en cigarr och dricka en fin cognac….. Älskar honom för det, för hur han lever verkligen.

Dessa känslor är så härliga att känna för den man älskar.

Stort grattis min älskling. Du å ja ❤️

/Marit

[netstyle_samarbete_carousel widget=28453]

 

Reportaget

Hej på er

Här är lite bilder från reportaget hemifrån oss i tidningen Pralin. Det är journalisten Anna Klint som gjort det, hon är verkligen superduktig. Hon har både fotat och skrivit texten.

Och texten är ju verkligen ärlig….. Men så är ju livet och jag är väl av den generationen där vi inte hymlar och ”gömmer” undan saker. Även jobbiga saker kan hjälpa andra att prata om. Som att tex möta sitt livs kärlek mitt i livet.

Vill ni läsa mitt inlägg om när jag och Pär möttes hittar ni det HÄR

Älskar texten ”När vi ses är det alltid lite fest” Men så är det ju verkligen ? Vi uppskattar verkligen tiden med varandra så otroligt mycket.

Det finns även ett inlägg som Pär skrivit om vårat möte, det hittar du HÄR

Vill säga tack för alla fina hälsningar efter att tidningen kom ut.

kram/ Marit

Fredag igen

Hej fina ni.

Fredag igen, och vet ni, jag har ingen riktig fredagskänsla alls idag. Fastän solen har visat sig och det varit en jättefin höstdag.

Anledningen är för att min pappa har blivit snabbt dålig och vi vet inte ringt vad det innebär ännu.

För 7 år sedan fick min pappa en ny lunga pga att hans egna blivit nedsatta med 90% Och detta har inte hänt pga av att pappa rökt eller nåt sånt, för det har han inte. Han har helt enkelt jobbat med att bygga broar och fått i sig så mycket slipdam under alla år när han varit ute på jobb. Och i förrgår blev han snabbt sämre och igår åkte mamma och pappa in och då såg dom på röntgen att den nya lungan inte ser bra ut……

Vad detta innebär vet vi inte ännu. Men en skiktröntgen har gjorts och vi väntar på svar. Antagligen får han åka till Göteborg och dom tar över.

Man har ju alltid vetat att pappa varit extra svag efter detta. Men man kan aldrig tänka sig att det ska gå såhär fort och att han ska bli så dålig.

Min pappa har alltid varit den starka pappan. Bodybuildaren jag följde med till gymmet med när jag var en liten skitunge, pappan som åkte Cross och skoter och som alltid hade vikterna ståendes framme så han kunde träna lite extra hemma. Min superpappa.

Mamma är såklart jätteorolig och jag försöker vara stark för henne. Hon tänker såklart det allra värsta.

Idag kommer äntligen Pär som jag inte träffat sen i söndags. Det ska bli skönt att få vara i hans varma famn igen kan jag säga.

Kram på er och ta hand om varandra.

[netstyle_samarbete_carousel widget=26726]

Att vara lite halvsjuk….

Nej, det är fan inte min grej alltså. Jag avskyr känslan av att vara svag och trött i kroppen. Att inte orka nånting förknippar jag med svaghet. Och att inte kunna träna gör mig galen.

Jag körde ju ett pass i måndags på gymmet, vilket var en dålig idé märkte jag ganska snabbt.

Sen har jag självklart jobbat men kroppen har varit allt annat än pigg. Jag veeeet att jag måste lära mig att inte få träna men det sätter sig verkligen på psyket. Jag fattar inte människor som kan må bra av att inte träna, haha.

På tal om det, jag lyssnade på systrarna Kallurs pod igår (skitbra) och då intervjuade dom en professor i hälsa och träning. Visste ni att om människan inte tränar och rör på sig så vill kroppen automatiskt ”göra sig av” med en. Alltså den resonerar som så att den inte behövs. Man åker på olika sjukdomar under det långa loppet. Hjärt och kärlsjukdomar, fetma, leder som värker mm. Vi är byggda för att röra på oss och ha en god fysik. Annars behöver vi inte leva. Ganska intressant faktiskt. Ett litet sidospår bara….

Tillbaka till min självömkan.

Att vara själv med grabbarna är inte heller skitkul när man är sjuk. Sådana stunder kan jag verkligen önska att vi bodde ihop, jag och Pär. Det hade varit skönt att inte behöva masa sig upp 06:00 och fixa frukost när halsen river som ett sandpapper.

Eller att slippa skjutsa till träning som ligger 3 mil bort, sitta och frysa i en sporthall 1,5 h för att sen åka hem igen och laga middag…..

Sorry, men idag bjöd jag inte på något härligt positivt inlägg med kärlek till livet.

Men jag får på riktigt ångest och depressions känslor av att vara sjuk.

Jag tänkte gå på en promenad snart, sen ska jag åka till Hannes och få ryggen knäckt (säger man så) Jag har ju haft problem med den också. Ni hör ju vilken jäkla klagomåls kärring jag är idag.

På eftermiddagen händer nåt skoj i alla fall. Jag har blivit uttagen att få prova på crossfit under 2 veckor på måndagsklubben i Falun. Så jag ska dit och träffa Mats. Det ska bli superspännande, det blir ju bara prat och genomgång idag såklart. Men bara jag kan bli helt frisk nån gång så ska jag börja lätta lite. Skräckblandat förtjusning faktiskt.

/Marit

[netstyle_samarbete_carousel widget=26726]

Borlänge, Sveriges fulaste stad?

Hej

Ok, det här inlägget känner jag att jag måste göra. Och detta för att jag är en ambassadör för min hemstad Borlänge.

Endel kanske har hört detta men om ni inte har det så kan jag berätta att Borlänge har blivit framröstad som Sveriges fulaste stad. Och sånt här kan göra mig så jävla arg.

Först tänker jag vem faaaaan kommer på en sån omröstning? Är inte det verkligen att uppmuntra människor att fokusera på negativa saker. Jag tänker på barn och ungdomar, vad är det för jäkla bild vi visar våra unga? Denna omröstning görs alltså varje år. Rösta på vad som är fulast? Hör ni hur sjukt det låter?

Nu har jag läst på lite och såhär ligger det till. Det är föreningen Arkitekturupproret som gör denna omröstning. Och först var jag orolig att våra skatte pengar går till sånt här skit, till idioter som räknar röster i en som här skit-omröstning. Men som tur är så är det en ideel förening. Thank god.

Annars hade ni fått se en Marit som hade ringt och klagat (skrikit på dalmål), det kan jag lova. Sånt här kan irritera mig så in i helsike alltså.

Och vet ni, egentligen har föreningen en ganska bra grundsynpunkt. Dom vill uppmärksamma och skydda de kvarvarande äldre miljöerna vi har från rivningar och förfulning. Föreningen vill skapa debatt och visa att det finns alternativ till modernismens fyrkantiga lådor och spektakulära skrytbyggen. Ok, jag fattar. Vi har haft så långa otroligt vackra byggnader i Borlänge centrum för en herrans massa PR sen som nu rivits och det har byggts upp tex en ”låda” där biblioteket ligger. Men vi har vackra byggnader kvar.

Men jag tycker faktiskt dom misslyckas för det enda som uppmärksammas i media efter detta är att Borlänge är fult, till och med fulast. Är inte det sjukt? Västerås kom på 2:a plats ska jag bara säga.

Här nedan har jag samlat lite foton från Borlänge, både från centrum men också runt omkring. Jag har hittat dom hos Borlänge kommuns instagram, där det har samlats otroligt mycket vackra foton på vår fina stad.

Japp, så tycker jag i alla fall.

Parken runt högskolan

Vackra gamla hus mitt inne i centrum de det både ligger butiker och boenden.

Även detta Centrum där det ligger mysiga fik och lunchrestauranger.

Gammelgården ligger alldeles utanför centrum. Där hade jag och mitt ex våran vigsel och bröllopsfest.

Gamla teatern

Tågstationen

Uvbergsviken, en av alla populära badplatser.

En liten sjö mitt inne i Borlänge. En mysig plats att sitta och luncha på sommartid.

Älvenrundan, ett härligt och super populär motionsspår med fantastiks utsikt.

/Marit

[netstyle_samarbete_carousel widget=26726]

Pms bukett

Så kan man nog kalla denna vackra skapelse.

Ok, så här va det. Jag har varit själv med mina grabbar denna vecka och Pär har varit i Gävle. Men han har också varit ute och rest (som vanligt) i början på veckan.

I tisdags kväll ringer han vid 18 och säger att han ska iväg på en liten middag, så han hör av sig senare. När klockan slår 22:22 och jag har inte hört ett ord så väntar jag en stund till. När klockan slår 23 skickar jag ett sms och frågar om dom är på fest eller….? (på skämt) eftersom jag vet att han inte är det. Vi har nämligen bestämt att vi ska inte dricka alkohol på en bra stund.

Pär ringer upp, och jag hör att han är full. Jorå, det är värsta festen i bakgrunden. Jävla idiot jävel känner ju jag då såklart eftersom jag också har en sån där härlig PMS dag. ”Du har inte bara ”glömt” bort din fru du är full också, en tisdag, skit på dig”

På riktigt känner jag då att jag nog vill skiljas eftersom han är en sån otrolig idiot, hahaha. Det säger jag inte till honom. Men han låg inte på topp kan jag säga. Men va fan, ett sms kunde jag väl fått under kvällen innan jag skulle sova? Speciellt när vi lever som vi gör och inte ses varannan vecka. Ni förstår mig va?

På onsdag kommer Stina från Magasin Fiori hem till mig med denna underbara bukett, med en lapp där det står puss….. från Pär såklart.

Själv hade jag lagt in detta härliga kort-meddelande i telefonen som man kan trycka på ni vet, om nån ringer…. Tänkte att det kan vara bra i flera sammanhang. Där och då kändes det helt logiskt och en av mina bästa idéer. Kanske inte nu lika mycket.

Japp, lite så då. Nu är Pär här hos mig och jag är kärare än nånsin. Och fattar inte alls hur jag kunde känna sådär för några dagar sen….

Snälla säg att nån gjort nåt liknande? ?

/Marit

[netstyle_samarbete_carousel widget=26726]

HSP, högkänslighet

Hejsan

Idag vill jag prata lite om HSP, högkänslighet. Det är ingenting som är nytt även om det fortfarande finns endel som inte tror på detta. En kvinna vid namn Elaine Aron har studerat detta ämne i över 20 år, Elaine är psykolog.

HSP är ingen diagnos utan ett personlighetsdrag som ca 20% av världens befolkning har, lika många män som kvinnor. Högkänsliga personer föds med ett nervsystem som är känsligare än genomsnittet och en hjärna som fungerar lite annorlunda än hos andra människor. Det innebär att en högkänslig människa kan uppfatta information och känslor som andra inte lägger märke till. En HSP person har en stark magkänsla och ”bara vet” utan att förklara varför.

Detta är ju såklart väldigt svårt att förklara för tex en människa som bara tänker logiskt och aldrig baserat sina beslut på känslor. Jag å andra sidan skulle nog säga att jag baserar nästan alla mina beslut på känslor.

Jag är en högkänslig person, jag har känt i hela mitt liv hur jag registrerar andras känslor och hur sinnesstämningar påverkat mig. Jag är också en ganska extrovert person vilket många kan tolka som att jag inte alls är så känslig, vilket såklart är helt fel. Jag har ofta ”känt på” mig saker och min magkänsla stämmer oftast.

Däremot har jag inte alltid våga lita på den, trott att jag varit för impulsiv när jag i själva verket läst av massor av känslor och intryck för att känna och tycka som jag gör. Och ibland även agera på ett sätt.

Jag har även alltid haft lätt att förstå mig på människor, lyssna in och få folk att må bra. Jag känner ofta hur jag vid diskussioner med fler människor än en kan förstå båda parter och ibland få ”medla” vad den andra menar.

Att känna extra mycket är ofta tröttsamt och jag värdesätter lugn och ro jätte mycket. Även att få bestämma över mig själv har gjort att jag mår mycket bättre, vilket även det är viktigt för en HSP person. Vi har annars en tendens att vilja alla andra väl och glömma oss själva. Så att lita på min magkänsla och säga upp mig och starta eget var tex helt rätt val och något som verkligen kändes rätt i magen.

Allt det här med att känna allting extra mycket har jag känt av i hela mitt liv men det är först nu i vuxen ålder jag verkligen kan begripa vad detta med att vara en HSP person verkligen innebär. Jag reagerar väldigt starkt på olika stämningar och energier. Jag har extremt höga toppar och djupa dalar. Jag har ju tex fått en feldiagnos tidigare som bipolär just pga av detta.

Jag har förutom detta personlighetsdrag även diagnosen adhd. För mig är detta absolut inget negativt, jag ser det som nåt unikt och positivt. Jag har vid nåt tillfälle sagt till nån att ”du har nog adhd, du” eftersom jag känner igen personlighetsdragen så tydligt. Det har inte tagits emot särkilt väl…. Så det har jag slutat sagt nu. Varför ser människor det som nåt negativt? Hursomhelst, detta skulle inte handla om adhd nu. Men måste även berätta att min äldsta son har diagnosen ADD och jag gissar att även han är HSP, en introvert, han kan vara så extremt trött efter en skoldag med massa känslor att han bara måste vila. Och han är extremt känslig och kan gråta väldigt lätt.

En vän från Malmö tipsade mig nyligen om högkänslighetspodden, huuur bra som helst. Ni hittar den HÄR

Detta är endel av personlighetsdragen:

-Du är extra mottaglig för andras känslor och stämningar i ett rum.
-Du känner starkare inför till exempel musik, naturupplevelser och smaker.
-Du upplever beröring mer intensivt.
-Dina känslor växlar snabbt.
-Du tar lätt på dig andras bekymmer.
-Du har ett rikt inre liv.

Utdrag från hemsidan Peacefulmind.se

”Det är positivt att vara en HSP, du anar faran i tid, du upptäcker behov hos individen eller gruppen som andra missar. Du är ofta social och tycker om att umgås med människor (men kan dock bli trött av det). Du är kreativ och initiativrik. HSP har också hög empati, är goda lyssnare och fattar ofta väl genomtänkta beslut. Som HSP tar du in och registrerar fler intryck och har en hjärna som är extra bra på att bearbeta intryck på ett djupt sätt. Allt det här är viktiga egenskaper som behövs i vårt samhälle, säger Elaine Aron.

Bärare av sårbarhetsgener är visserligen extra känsliga för påfrestande livshändelser, men de har också visat sig vara extra känsliga och mer mottagliga för positiva livserfarenheter. Växer de upp under trygga och goda förhållanden löper de därför lägre risk att drabbas av olika hälsoproblem än andra med samma genuppsättning”

Jag misstänker även att Levis är HSP, en extrovert sådan. Men det visar sig med tiden.

Hemma hos oss är alla känslor ok. Man får vara jätte glad, jätte ledsen och jätte arg. Sånt är otroligt viktigt tycker jag. Skulle aldrig säga till nåt av mina 3 barn att dom är ”för känsliga”

Thea har uppmärksammat detta på ett härligt sätt, hon säger ofta ”här får man känna allt” och precis så är det. Hemma hos oss är inga känslor fel. Är jag och Pär osams så spelar det ingen roll om barnen är där eller om vi har besök av vänner. Det är inte alla som är bekväma med det, men då får det stå för dom, det är nåt jag har lärt mig att acceptera med åren. Det är inte mitt ansvar hur andra mår och jag ska inte behöva anpassa mig hur mycket som helst för att andra ska må bra, för då mår inte jag bra.

Hemma hos oss får man vara precis som man är. Med eller utan massvis med känslor. Och gillar man inte massa känslor så behöver man inte umgås med oss, enkelt va? Haha.

Förr i tiden användes HSP personer för att ta hand om människor i flocken som inte mådde bra eller för att känna av om det var några faror i närheten. Även djurriket har 15-20% HSP, häftigt va? Vi är alltså nödvändiga för denna jord vi lever på.

HÄR kan du göra ett test för att se om du möjligtvis är HSP.

Att även ha litat på min magkänsla när jag valde Pär var otroligt modigt. INGEN och jag menar ingen förstod mitt beslut då. Inte min familj, inte mina vänner, ingen. Vilket såklart inte är så konstigt. Men jag visste till 120% att det var rätt.

Och att få känna som en HSP person att det är ok att visa alla sina känslor är nånting helt underbart. För är man en sån som tycker det är jobbigt med känslor och att det lätt ”blir för mycket” då passar man verkligen inte ihop med en högkänslighets människa.

Jag upplevde väldigt ofta tidigare att jag inte var mig själv, att det inte var ok att visa hur bubbligt glad jag var, hur rasande arg jag kände mig eller hur fruktansvärt gråt-ledsen jag kunde bli…..

Detta är inte mitt ex fel, det är inte så jag menar. Men det förstår ni va? Jag menar bara att idag mår jag bra. Och idag har jag även en betydligt bättre självkänsla och vet hur jag fungerar.

Jag vet vad jag är och hur jag ska agera med mina känslor.

Vad vill jag få sagt med detta inlägg då? Jo, endel människor har detta personlighets drag utan att veta om det. Kanske rent av går runt och tror att det är något fel på dem. Det är det INTE. Lita på din magkänsla, våga säga nej och var snäll mot sig själv. Du vet bäst själv vad Du mår bra av. Våga stänga av och samla energi. Och säg inte till dina barn att ”dom är för känsliga” en HSP person kan inte stänga av sina känslor, så enkelt är det. Det skulle vara som att sluta andas.

/Marit

[netstyle_samarbete_carousel widget=26726]

 

Kärleksresa

Hej på er

Äntligen är vi här igen, vårat härliga Cypern. Eller äntligen, det var ju faktiskt inte alls meningen att vi skulle åka hit igen. Men våra vänner Stina och Mattias hörde av sig och undrade om vi inte skulle dra iväg på en liten höstresa.

Okejrå sa vi. Jag kunde styra om lite jobb och Pär behövde verkligen få koppla av.

Min Pär driver ju 3 bolag är även delägare i ett 4:e bolag som har tillverkning av rengöringsmedel. Hursomhelst, han har under ganska lång tid haft för mycket att göra och nu på slutet har han känt av det i kroppen. Framförallt då det hopar sig och alla vänder sig till honom samtidigt med olika frågor. Då säger kroppen och knoppen till slut ifrån.

Sen är han nu inne på 12:e veckan med kryckor. Jag måste säga att jag är grymt imponerad av honom, själv hade fått en depression av att hoppa runt sådär länge och känna mig så begränsad. Herregud liksom, jag erkänner, jag hade dött…..

Ni vet ju hur arg jag var på honom i början, men det släppte helt efter 10 dagar. Nu har jag bara tyckt synd om honom, älsklingen. Men jag skulle ljuga om jag inte sa att jag är rätt trött på att bära alla kassar mat, köra bilen och göra allt hushållsarbete hemma. Det ska bli skönt när han kan röra sig normalt igen.

Hursomhelst, Stina fick en operationstid till hennes höft i torsdags så dom kunde inte följa med, såååå jäkla tråkigt. Vi hade sett framme emot att få visa dom vårat paradis. Självklart åkte vi ändå. Vi behövde verkligen den här resan med varandra nu.

Vi är väldigt bra på att uppskatta varandra och ta vara på tiden med vi har ihop. Vi tror det är eftersom vi nästan bara träffas varannan vecka, därför värdesätter vi tiden tillsammans så otroligt högt. Det skulle nog inte vara lika om vi träffades varje dag och natt. Eller, vi vet att det inte skulle vara lika. Både jag och Pär har levt i andra relationer.

Igår när vi satt på restaurangen så spelades låten vi dansade till 1:a kvällen vi träffades. Då säger Pär, tänk om du vetat då att du skulle vara gift med mig 4 år senare. Det blir alltid en sån resa tillbaka i tiden när vi pratat om det.

Hur Pär kämpade för att jag skulle bli hans och hur struligt allting var i början. Det har nog gjort att vi tar ingenting för givet.

Vi är så tacksamma för varandra. Jag för att han aldrig gav upp, och han för att jag till sist vågade lita på mitt hjärta och göra det som alla sa åt mig att inte göra. Välja Pär, välja kärleken och välja oss. Mot alla odds så är det VI. Alltid vi! Så har det varit från den dagen jag tog steget från mitt gamla liv och in i vårat nya.

Jag älskar ”vi” känslan vi har. Vårat team, Marit och Pär. Min allra bästa vän och min livskamrat. Det finns ingenting jag inte kan prata med honom om. Och vi känner varandra som om det vore oss själva. Jag har ont när han mår dåligt och tvärtom.

Jag är aldrig ”för mycket” för Pär. Han älskar mig precis som jag är och det är en sån härlig trygg känsla. Vi stöttar varandra i allt och tar ner varandra på jorden när det behövs.

Nu har vi inte fått mycket tid tillsammans pga av jobb så denna vecka är så otroligt uppskattad. Vi ska bara mysa, spela kort, prata, älska, bada, sola och njuta av varandra.

Solnedgången igår kväll vid middagen. Vi var för övrigt de yngsta människorna på restaurangen. Det var vi och pensionärerna. Antar att det är dom enda som är lediga nu förutom oss, hahaha. Men det gör inget, rätt skönt faktiskt.

[netstyle_samarbete_carousel widget=26759]

 

Oh Bella….

Det är är min Bella, Isabella, hon är 21 år och har precis flyttat till London för att följa sina drömmar. Hon studerar engelsk litteratur och kreativt skrivande. Den här bruden är med andra ord smartast i släkten (skräll) Bella är min brorsdotter och hon kom till världen när jag var 15 år.

Det här är inte 1:a gången hon imponerar på mig den här underbara coola bruden. Förra året drog hon iväg jag-vet-hur-länge till andra sidan jordklotet och ”bakpackade” runt om i Mexico. Hon har även bott ett tag i Barcelona och studerat.

Just ja, Bella sitter i permobil och har en muskelsjukdom sen födseln. Men INGET har nånsin stoppat henne. Älskar henne för det.

Kommer fortfarande ihåg det som igår när jag, faster Marit, hängde med Isabella ett tag och jobbade som hennes assistent (sånt jäkla drömjobb förresten, att få hänga med sin brorsdotter hela dagarna) Då skulle hon bli ”sjungerska” som Britney Spears. Såklart du ska, sa jag. Så lyssnade vi på Brittan på högsta volym. Älskar fortfarande Britney, vet dock inte om Bella gör det, hahaha.

Hon är klok som en bok den här ungen och jag älskar hennes mod och konsten att ta vara på livet. Fy fan va cool hon är. Bella har börjar blogga och jag blir så jävla stolt när jag läser hur hon skriver, hennes sätt att sätta ord på alla hennes känslor. Hon är så otroligt begåvad att jag blir tårögd.

Ni hittar hennes öppna, ärliga och otroligt välskrivna blogg HÄR. Kika in och läs hennes fina texter.

”Me writing about it, me talking about it – my disease I mean.

It only makes it real. It´s easier to just deny it, and I think that´s exactly what I´ve been doing. I think I´ve been living my own imaginary dream. A dream telling me that if I ignore it, pretend it doesn’t exist, then so will the rest of the world.

Then, and only then, it can´t stop me. Like I said, I don’t associate myself as ”Bella in the wheelchair”. Neither should anyone else. But it doesn’t matter how much I try, deny or cry by myself instead of among others.

It will always be a part of me. It will always force me to work a little bit harder, explain things a little more often and plan life a little bit better”

Här är Bella 4 år. Hon älskade att sitta och pyssla och leka med Barbie. När hon blev äldre så började hon skriva istället, inte undra på att hon är så duktig

Här är brorsan och Bellis❤️

Min fina vackra Bella, jag vet att du kommer blir något stort en vacker dag.

Kram/ din faster

[netstyle_samarbete_carousel widget=26726]

 

 

Therese & Pelle

Gårdagens bröllop, åh herregud, vet int vart jag ska börja. Allt var helt perfekt. Vädret, alla underbara kärleksfulla gäster, det otroligt vackra bröllopsparet, den magiska platsen för vigseln. ALLT. Helt magiskt vackert, vi är så glada att vi fick vara med på detta underbara bröllop i Sandviken utanför Gävle igår.

Vigseln var borgerlig vid vattnet bara ett stenkast från parets hus (som för övrigt är en dröm)

Åååhhhh va vackra dom är.

En riktig boho dröm till brud. Klänningen kommer från Zetterberg och hennes hår har min Stina på Studio Plaza fixat. Och make up en annan av mina vänner, Frida, som gör mina bryn ni vet.

Jag och kryckan, haha. Jorå, vi kunde dansa lite ändå på natten. Pär stod och vevade med sin krycka på natten. Det var nog en riktigt rolig syn.

Han är det absolut vackraste jag vet, det där leendet får mig fortfarande att smälta. Min vackra Pär

Min klänning är ett reafynd från Gina tricot. Ord pris 599:- nu bara 179:- Du hittar den HÄR. Det kan dock hända att den är slut men du hittar en liknande HÄR .

[netstyle_samarbete widget=26344]

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen