Marit Dybeck

Kreatör, influencer & stylist

Kategori: Känslor

Känslor, Kärlek, Resor

Kärleksresa

Hej fina ni.

Hoppas ni mår bra, själv har jag haft en lite turbulent morgon med försovning, haha. Aja, nu är allt i sin ordning.

Jag sitter på tåget påväg mot Gävle. Det känns precis som förr i tiden när jag satt mig på tåget varannan fredag och åkte till Pär. Precis som då lyssnar jag på våran lista på Spotify. Listan som gjordes under den dr tunga jobbiga tiden när allt var kaos. (För er som inte läst om hur vi träffades som finns det att läsa HÄR) Vi la till låtar både jag och Pär till den här listan och det blev ett sätt för oss att kommunicera våra känslor till varandra när allt annat var för svårt. När vi inte pratade med varandra för att livet var för svårt. Det här är över 8 år sedan idag, jag kan inte fatta att det är så längesen. Men även om det var det jobbigaste beslutet jag nånsin tagit så var det så rätt.


Pär har ett viktigt jobbmöte just i detta nu och jag tror han kommer vilja fira efter det. För det är nåt skoj och spännande på gång.
Han kommer hämta upp mig på tågstationen i Gävle och sen åker vi mot Arlanda.

Vi ska tillbringa en vecka på franska rivieran. Och det ska bli magiskt med en till veckas semester. Såklart kommer vi vara försiktiga, bära munskydd i offentliga miljöer och hålla oss ifrån storstaden.


Vi lever ju ett lite annorlunda liv med varannan vecka ifrån varandra. Därför bokar vi ofta in tid och ”mys” bara vi två. Vi vet hur viktigt det är att vårda kärleken och prioritera varandra i denna annars stressiga vardag. Och vi älskar verkligen att göra saker ihop.

Jag ser fram emot varma kvällar på en balkong. Kortspel, rosévin vackra solnedgångar och god mat.

/kram Marit

Känslor

Otillräcklig och ful


Hej fina ni

Jag har precis kommit ut på andra sidan. Nu känns livet ”normalt” igen.

Men alltså den där känslan som gör att man känner sig totalt värdelös, ful, tjock, otillräcklig och svag. Den är så jäkla jobbig att man bara vill gråta. Pms snackar jag om såklart.

Träningen är inte skoj för man är så jäkla svag och dålig. Jag går runt och jämför mig med alla andra och tycker att jag själv jag är världens sämsta. Det här gäller allt. Träning, jobb, mm

Jag vill knappt prata med folk ”för vem vill prata med mig”

Mitt tålamod är så dåligt när jag mår såhär och minsta lilla sak blir stor. Både när det gäller ungarna med också min fina Pär. ”Va, har du bara gjort en löjromspizza till 4 personer? Hur tänkte du då?”
Då låter man trevlig va? När han stått i köket och fixat allt. Stackars man tänker jag emellanåt

Den värsta känslan är nog ändå självbilden jag har.

 Att jag kan tycka att jag är så ful och tjock så jag vill vara gömma mig i den största huvtröjorna och byxorna som finns. Allt skaver och trycker, alltifrån trosor, bh och brallor. Jag vill inte ens att nån ska ta i ”äckliga mig”

Jag är också extremt känslig för kritik just i denna känsla. Minsta fråga om jag gjort rätt kan få mig att bränna av.

Dessa känslor och tankar är Så otroligt jobbiga att leva med några dagar varje månad.

Jag vet att flera känner igen sig och jag vet att jag borde ta tag i detta. Men när jag gjorde det för längesen fick jag ett ganska trist bemötande inom sjukvården, tyvärr. Och därför har jag inte brytt mig om att söka hjälp igen. Får se om jag orkar igen….

Kram på er /Marit

Känslor, Kärlek

Våran lördag

Hejsan

Hoppas allt är bra med er.
Vi hade egen helt underbar gårdag, jag och Pär. Vi hade sett redan dagen innan att det skulle bli magiskt väder så vi sa att alla 2000 tvättmaskiner får vänta.

Här ska njutas av sista semesterhelgen till Max. Och som vi njöt.

Pär hade sett lite hemlighetsfull ut redan på morgonen och han sa att vi skulle åka förbi Ica maxi och hämta ut ett paket. Väl där bad han mig gå in och köpa 2 sallader till lunch.

Sagt och gjort, efter det så styrde spår bilen mot ett hemligt ställe. En brygga vi skulle ligga och mysa på, bara jag och han.

När vi kommer fram plockar han fram paketet som är en present i efterskott till mig. Pär blir lycklig som ett barn och han verkligen älskar att ge mig överraskningar, det har han alltid gjort. Han älskar det mer än att få, min fina Pär.

I paketet låg en underbar stor påsväska från Bottega Veneta från en secondhand butik som heter ”Still in Fashion” Wow så glad jag blev. Den här har han tittat ut och valt åt mig. Ingenting jag önskar mig eller valt själv, det är dom bästa presenterna tycker jag.

Vi åt våra sallader på bryggan och solade och pratade om livet i flera timmar. Sen blev vi medbjudna ut på sjön på em av några vänner. Det var nämligen en konsert som spelades från land men publiken satt i båtar, hur smart i dessa Corona tider?

När konserten var slut valde vi att åka hem till oss själva och fortsätta mysa bara vi två. Pär lagade underbar mat och det blev en sen men härlig middag.
Kvällen avslutades i soffan framför en serie och där somnade jag med fötterna i Pärs knä, bland det bästa jag vet ❤️


Min kaftan frågade många om på storie, den är tyvärr gammal från Hm. Tofflorna är oxå gamla favoriter och stråväskan är från Loewe och solglasögon Celine.

Här är min nya snygga Bottega veneta dröm. Den är gjord av coated limen. Så insidan är av linne, så snyggt

Mys på bryggan i strålande sol


Enklaste lunchen

Pär tog t.o.m. ett dopp i sjön….

Det gjorde inte jag, jag solade desto mer.


En väldigt sen middag blev det 

Med bland annat denna underbara rätt. Ni måste prova. 

Och sen gambas och nudelsallad, hittade tyvärr bara denna bild med text på. Jag tog ingen annan. 

Nudelsallad:

Tomater, morötter, bladspenat, risnudlar, rödlök, cashewnötter.

Sen en dressing på sesamolja, Japans soya, färskpressad lime, salt och peppar.

Kolla vilka underbara ute-lampor från Rosendahl. Ni hittar dom HÄR

/Marit

Känslor

Ny dag, tack och lov

Nej, fy fan.

Gårdagen var verkligen ingen bra dag. Den började helt ok med en härlig promenad i solen.
Sen råkade jag sa ett Mail som fick mig på dåligt humör. Sen kom det någon påminnelse på Mail, sen ett sms.

Då var hjärtklappningen igång och alla saker jag hade i huvudet snurrade i en väldig fart. Som en karusell liksom. Och när det händer är det så svårt att hantera det.

Jag försöker att skriva ner allt och göra listor så jag ska få koll. Men ibland hjälper det inte. Det kan vara alltifrån ett samarbete som skall göras (i det här fallet var det typ 5-6 st), ett möte, nåt jag ska förbereda, mamma som vill ha nåt handlat…. det bara snurrar på och blir som en hemsk stress. Jag har svårt att fokusera och ta en sak i taget.

Jag har som endel av er vet, diagnosen adhd, och den blir väldigt påtaglig i dessa situationer. Det blir som att hjärnan blir överhettad.

Det blir helt enkelt för mycket på en gång och jag kan inte sortera. Det kommer bara mer och mer och mer…. Och sen blir det bara stopp.

Jag har adhd-medicin, concerta. Men ibland tycker jag att jag får så ont i huvudet när jag tar den så jag undviker den faktiskt. Jag måste kontakta läkaren och ta upp detta känner jag.

Jag känner till sist att jag måste träna så jag åkte till gymmet för efter ett träningspass mår jag oftast bättre.

När jag ska ta av mig mina ringar så  upptäcker jag att en diamant i min vigselring lossnat. Då är det som att bägaren rinner över.
Jag ringer Pär och gråter…..

Jag kör mitt pass ändå men känner mig inte glad överhuvudtaget, varken undertiden eller efteråt.

Sen rullar dagen på och jag försöker fota ett sammarbete. Inget blir bra…..

Sen kommer Levis hem hit för han ska på träning så han ska cykla härifrån. Jag åker iväg och gör lite ärenden åt mamma. Sen ringer Pär, Levis vägrar cykla, han vill ha skjuts.

Aldrig i livet säger jag. Ungen ska cykla det har vi kommit överens om…. Där är jag stenhård, inge jäkla bortskämda fasoner här. Sånt tål jag inte.
Levis har satt sig helt på tvären och är på ett uruselt humör. Han har inte fått i sig mellis och han har legat med den där jäkla telefonen sen jag åkte…..🤦🏽‍♀️

Jag kommer hem som ett åskmoln och det blir världens fight mellan oss. Jag ringer Levis pappa så han får komma. Vi försöker prata med honom men kommer inte fram…. Ingen av oss accepterar sånt här beteende och våran Levis är en sån där unge med extra behov och det är extra jobbigt emellanåt

Vid den här punkten är jag helt slut i huvudet. Den lilla energi jag hade för en stund sen är helt borta. Och när Levis och Mange åker gråter jag…..

Så kan en riktigt dålig dag vara.

Och jag vet ju att detta både har att göra med vart jag befinner mig i mens cykeln och min adhd.

Jag hade kontakt med Mange under kvällen och Levis hade pratat med honom sen.

Pär lagade en fantastiskt god rökt lax på kvällen så dagen avslutades ändå bra, tack och lov.

Jag är ändå jävligt glad att det är en ny dag idag som ni kanske förstår.

 

/Marit

Känslor

Grattis pappa

 

Grattis Pappa!

Firar man födelsedag där du är? Eller firar man dagen man dog? Sånt kan jag fundera på.
Hur har du det nu? Saknar du oss lika mycket som vi saknar dig? Eller finns inte sådana känslor där? kollar du till oss ibland?

Ser du hur jag kämpar på med träningen? Har ju lagt av med styrketräningen lite och kör mer crosfit nu. Du hade nog blivit lite imponerad om du hörde vilka vikter jag tar. Fast jag själv tycker jag borde kunna bättre hela tiden. Jag är aldrig nöjd.

Mamma har inte kunnat vara hos oss på ett tag nu. Vi får hålla oss ifrån varandra. Både hon och vi tycker det är tråkigt. Lite tomt när hon inte kommer och tjatar faktiskt…. Tur hon har lilla Ringo.

Aja, hoppas du har det bra iallafall. Vi saknar dig. Det var längesen du hälsade på mig i drömmen nu. Kom gärna snart så jag får krama dig.

Älskar dig

 

/Marit

Känslor

Corona

Hej på er

Hur tänker ni angående Corona viruset?

Jag blir lite förvånad och lite lätt irriterad när endel tar så lätt på detta. ”Det är som en vanlig influensa” ”jag är inte i riskzon” ”blir man sjuk så blir man”

För det första.
NEJ det är inte som en vanlig influensa. Och ja, absolut det drabbar värst de gamla och sjuka. MEN åker du på en dubbelsidig lunginflammation kan du behöva hjälp även om du är en frisk 40 åring.
Och är det då flera tusen till som behöver hjälp samtidigt, ja då kommer det inte vara lika kul längre.

Därför måste vi göra allt vi kan för att försöka minska så att smittan inte sprids så snabbt. Sjuka kommer vi säkert bli många av oss. Men vi ska försöka inte bli det alla samtidigt.

Och detta såklart för att sjukvården ska kunna ta hand om de som behöver hjälp.

Jag är såklart mest orolig för min mamma som är över 70 år.
Min man som nyligen haft en hjärtmuskelinflammation.
Och min brorsdotter som har en allvarlig muskelsjukdom och sitter i permobil.

Så att inte vara orolig för denna sjukdom är lite naivt tycker jag.

Pär skulle åkt till Cypern nästa vecka och vara borta i 2 veckor  och jag och Levis skulle komma ner i 5 dagar. Den resan är såklart inställd.

Vi har därför börjat bunkra lite hemma nu. Har ni gjort det?

OBS tillägg:

När jag säger att vi bunkrat lite. Så menar jag lite. Vi har köpt några extra paket pasta, nåt paket mjöl, konserver, nudlar, havregryn, hårt bröd och 2 pkt Alvedon samt nässpray. Och det står jag för. Jag tycker fortfarande vi har agerat rätt som köpt på oss lite extra torrvaror.
Man behöver inte köpa upp hela affären. Vi har gjort en extra veckohandling så vi ska klara oss helt enkelt.

För blir vi sjuka ska vi hålla oss hemma. Igår mötte jag en dunderförkyld kille på Ica maxi. Han stod framför mig i kön. Vad han köpte? Energidryck och snacks….. kunde han inte vara utan det? Ibland undrar jag hur folk tänker? Han däremot gjorde inte rätt. 

För smäller det till och fler och fler blir sjuka så vill man inte ge sig ut på offentliga platser.
Eller om jag blir sjuk så ska det finnas mat hemma till barnen.

Vad har vi köpt då?

Pasta, konserver, havregryn, kaffe, saft, nudlar, kryddor, olja, the, Alvedon, krossade tomater, mjöl, ris, hårt bröd, fryst mat mm mm

Och samtidigt tog jag tag i att städa skafferiet. Halleluja vad skönt det är efteråt.

/Marit

Inredning, Känslor

Energilöst

 


Hej på er

Alltså denna trötthet. Jag trodde snart den skulle gå över men nej. Vad är det för feeeel? Och jag verkar inte vara ensam. Flera av er håller med mig märker jag på instagram. Pär är också jätte trött.

Vi har tillbringat 4 underbara dagar i fjällen med sovmorgon och mys. Jag tycker jag borde vara pigg efter en sådan helg. Men jag är inte det. Sen pms på det, inte skoj alls.

Vi har ingen Wi-Fi i stugan vilket är så himla skönt. Det blir som en digital detox varje gång vi är där. Och vet ni, jag kände faktiskt en jobbig stress när vi satt i bilen påväg hem. När jag tog igen alla Mail mm.

Kände att jag ville vända bilen och åka tillbaka till det Wi-Fi fria livet.

Och även om det ingår i mitt jobb att vara ute på sociala medier så känner jag ett enormt behov av att pausa emellanåt. Mycket större än jag känt förut. Och detta tror jag hör ihop med bristen på energi just nu.

Satt även och tänkte på att både jag och Pär fick 2 veckors sol i januari och ändå känner vi såhär.
Hur ska då inte alla andra som inte varit på solsemester känna tänker jag?

Ville bara skriva av mig lite av mina tankar och känslor kring detta. Måtte det vända snart?

D-vitamin tipsar edel om förresten. Kanske måste införskaffa det

/Marit

Känslor

1 år idag

1 år idag ❤️

1 år sedan pappa tog sina sista andetag. Mamma ringde tidigt på morgonen och jag sprang över snabbt. Höll hans händer när han inte orkade andas längre.

Man tror att man förstår hur det känns att förlora en förälder, men det gör man inte förrän man är där. Den där saknaden av att nån som varit så självklar inte längre finns. Den där tryggheten som bara är borta. Saknaden är så jävla stor.

Han ska ju liksom alltid finnas där. Jag vill fortfarande ringa och få hjälp ibland. Tänk om man bara kunde få 5 min till, bara en kort kort stund. Skulle kunna göra vad som helst för det. Ibland kommer vågen fortfarande över mig, inte lika ofta längre. Men med jämna mellanrum.


1 år har gått av födelsedagar, farsdag, julafton och högtider utan pappa.
Jag kan fortfarande se nån annan gubbe som liknar pappa på håll ibland och tro det är han. I en hundradels sekund kan hjärtat hoppa till.

Saknar hans ansikte, lugna röst och hans dåliga skämt. Saknar mamma och pappas smågnabb, sådär som ett par håller på som levt ihop i över 50 år. Saknar mina barns morfar som alltid ställer upp och hjälper sina barnbarn med allt. Saknar att han kommer och ber mig om hjälp med sin mobil när det dyker upp nån symbol i skärmen och han fattade ingenting. Han gick faktiskt en mobil-kurs för pensionärer. Jag höll på att skratta ihjäl mig när han berättade vad han lärt sig. Typ att skicka whatsup eller skapa en profil på Instagram….., haha.

Jag har gruvat mig lite för den här dagen. Ni vet, jag känner ju allt så jävla mycket jämt. Allt blir så starkt.

Men jag har tillåtit mig själv att gråta, ta det lugnt och jag har varit väldigt närvarande mina känslor. Det var faktiskt skönt. Jag tog en lång promenad, grät och andades. Hoppade över gymet idag bara för att jag helt enkelt inte ville träffa någon, förutom min familj. Jag ville vara ensam och inte behöva låtsas vara glad.

Jag och mamma gick och åt lunch på en restaurang i närheten. Min Maximilian är fortfarande hemma och är sjuk så vi pratade mycket. Mamma åkte till graven som ligger en bit bort, jag stannade hemma med vovven och pojkarna.

Nu är dagen snart över och det är faktiskt riktigt skönt.

Jag vill passa på att hylla min underbara familj och min fina Pär. Det är inte lätt att leva med någon som är i sorg. Första tiden var hemsk. Man orkar inte känna nånting annat än smärta och saknad. Och den som lever bredvid får ge mycket då och inte förvänta sig få nånting tillbaka. Det är en erfarenhet jag blivit rikare det här året. Men som tur är vänder det. Och man börjar leva igen.

Tack älskade Pär❤️

Och massa kramar till er❤️
Som ger kärlek och fina hälsningar. Jag är så glad att ni kommer in hit till mig.

/Marit

Känslor

Härlig fredag

Hej finisar

Det finns bra fredagar och så finns helt fantastiska fredagar. Detta har varit en heeelt magisk fredag.

Frida hörde av sig i början på veckan och undrade om vi kunde åka till backen nån dag.

Frida är en av mina äldsta och bästa vänner. Vi har gått ihop i skolan sen 1:a klass. Och när nåt hänt i våra resp liv så är vi alltid där för varandra. Och nyligen gick Fridas fina pappa Ove bort. Ove som skojat med en varje gång man setts sen man va liten….. Ja som ni förstår så har vi båda fått trösta varandra senaste året.


Och jag har som sagt bestämt mig för att göra mer saker som gör mig glad. Det kan vara resor, konserter, mys med familjen, åka snowboard, dricka bubbel med en vän mitt i veckan, unna mig pt. Ja ni fattar.

Livet är för kort för att inte göra det helt enkelt.

En kaffe i solen kl 11!

Sen blev det en gulasch soppa och ett glas alkoholfri cider till lunch.

Och  vet ni, vi tog varsin våffla med grädde och hjortronsylt till efterrätt också. Bara för att vi kunde. 

Att få åka snabbt snabbt nerför en skidbacke med min snowboard, den känslan är helt underbar. Älskar den farten. Det är som Madicken säger: ”Jag känner livet i mig”
Jag känner mig som 14-15 år igen.

När vi var mellan 13-17 år så hängde vi ute i Romme alpin varje helg. Julklappen var ett säsongskort varje år, det var liksom standard. Den tiden var så härlig.


Titta så grönt det är, visst är det knasigt. Inget snö så långt ögat når. Fast det är januari. 

Önskar er en härlig helg och kom ihåg, unna er att göra nåt som verkligen gör er glada.

Jag kan varmt rekommendera Romme alpin. Och även om

Det inte ligger i ”fjällen” så har vi snö i backen. Det är bara drygt 2 h bilfärd från Stockholm. Även om stockholmarna tror dom är i Norrland 🤦🏽‍♀️

/Marit

Inredning, Känslor

Lördag

Hej på er

Egentligen hade jag knåpat ihop ett helt annat blogginlägg åt er. Men idag är känslorna helt utanpå så det inlägget får komma en annan dag istället.

Det finns perioder i månaden när man är lite extra känslig. Det vet alla. Jag tycker bara det är så jäkla jobbigt när känslorna slår över på bara några minuter. Utan nån som helst förvarning. Idag hände just det…. Ena stunden var jag glad och i nästa, totalt nedstämd.

Jag, Pär och Maximilian åkte iväg redan efter frukost imorse för Max skulle spela bandymatch i Falun. Både Levis och Thea skulle leka med kompisar och vi hade löst allt ikring det.

Senast igår pratade jag med Levis på ett lugnt och pedagogiskt sätt att jag vill att han tänker på att plocka reda på efter sig, kläder, frukost, bädda sängen, mm mm.

När vi kommer hem ser hans rum ut som ett bombnedslag, innebandyklubban ligger slängd på golvet i hallen och överallt man går ligger små spår efter honom.

Mitt humör skiftar snabbt.

I Theas rum ligger påsar och väskor slängda på golvet. Täcket och kuddar ligger på sniskan.

Jag väljer att bita mig i läppen men snäser åt Pär att plocka snyggt i köket.
Jag stänger dörren till Levis rum och ställer mig och byter gardiner i Theas rum för att bli lite glad. Då ringer mamma. Och med facit i hand skulle jag såklart aldrig svarat.

Förklarar mitt små irriterade läge för henne och hon kommer med en otroligt härligt kommentar.

”Hur tror du det var för mig då? När ni var barn. Jag fick städa efter er hela tiden. Sluta va så sur för minsta lilla”

SKA HON SÄGA!!!!


Detta citat myntat av min branschkollega Julia är så jäkla träffande.
Det finns som sagt vissa perioder i månaden när jag måste ha det extra rent och undanplockat runt omkring mig för inuti är det redan oreda och kaos.

Alla känslor är extra starka hos mig. När jag blir glad blir jag jätteglad, när jag blir sur och irriterad blir jag skitsur. Simple as that.

Och detta har jag helt klart från min mamma.

Jag tycker själv det är skitjobbigt att bli nedstämd och på dåligt humör. För det känns som sagt extra mycket.

Men det är som att allt tålamod bara tar slut. Och så blir jag helt tyst. Vill inte säga nåt för inget trevligt kommer ur mig ändå. Förstår ni?

Jag har varit ute och sprungit en vända nu för att få igång lite endorfiner. Grät en skvätt undertiden också.

Jag hoppas verkligen det vänder. Det är lördag och jag har längtat så efter min familj. Och så blir jag ledsen över det också och får dåligt samvete över hur jag mår. Ni hör ju, skitjobbigt.

Pms är djävulens påfund.

Vet ni det?

Nu blev detta ett väldigt svamligt inlägg. Men jag har skrivit direkt ut huvudet som jag känner exakt nu. Hoppas ni förstår lite vad jag pratar om iaf….

Kram på er

 

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen