Igår åkte vi till veterinären och lät mammas hund somna in. Hugo var 15 år och hade blivit både dement och blind. Han kissade inomhus och lät inte mamma varken göra rent tänderna eller andra saker längre utan att han blev aggressiv.
Men usch vad sorgligt det är. Vår fina lilla dvärgpudel.
Barnen är såklart jätte jätte ledsna, både mina barn och min brors. Maximilian grät och grät och grät. Han älskade verkligen Hugo.
Och mamma sen, detta var så jäkla dålig timing. Bara 4 månader efter att pappa gick bort. Kunde inte Hugo varit lite yngre….. Det känns som om ännu en familjemedlem försvunnit för oss. Det är så himla tomt…..
Kram