Jämnställdhet – Marit Dybeck

Hej på er

Angående min och Pärs långa diskussion igår om jämställdhet hemma.

Jag trodde faktiskt att det var mer 50/50 uppdelat hemma hos folk nu.
Pär trodde absolut inte det, och tyvärr hade pär rätt.

Vi la ut en omröstning på stories där vi i efterhand skulle skrivit annorlunda.
Frågan var?
Hur fördelar ni hemmasysslorna?
50/50 eller 100% kvinnan.

De allra flesta röstade på 50/50 men skrev sen ett dm om att det var mer 70/30.

De som skrämmer mig är att många försvarar sina män?
Och nu när det gått ett dygn så tror jag att jag vet varför.
Det är ju för tusan lite grann vårat eget fel, vi har ju curlat männen så pass att dom klarar ju inte av det nu.
Och nu pratar jag inte om det vanliga, dammsuga och laga mat.

Jag tror inte män fattar hur mycket vi mammor/kvinnor eg har koll på.
Utflykter i skolan, jympa kläder, byta sängkläder, rensa garderober, presenter, kalas, göra rent i tvättmaskinen, torka ut skåpen, städa, tvätta, plocka….

Och jag tror heller inte männen låter bli av illvilja eller för att vara lata. Ja, jo endel såklart.
Dom vet helt enkelt inte hur jäkla mycket vi har koll på faktiskt.
Och som jag sa i stories, förr i tiden jobbade inte kvinnorna heltid så som vi gör idag.

Min Pär läste inlägget som jag delade i storie igår som Fayme hade skrivit (har sparat allt i händelser) och när han läst klart så sa han att han fick sig en riktig tankeställare…..

Jag säger detta till er i all välmening. Jag vet att det kan vara tufft att reflektera över sitt egna förhållande. Det är väl därför vi försvarar männen.
Jag tycker oxå att jag och Pär har det ganska jämställt. Men är ganska trött på att han får så mycket cred bara för att han lagar all mat 🤷🏻‍♀️

Jag kan sitta ibland och inte göra ett skit när han står i köket. Oftast tar jag rätt på allt efteråt, men ska jag vara helt ärlig så tycker jag inte jag ska behöva göra det heller.
Och ja, vi har städhjälp varannan vecka. Men det betyder ju inte att jag inte städar emellanåt ändå.

Sen bor vi inte med varandra 100% av tiden så varannan vecka sköter ju jag allt hemma i huset
och kan då bli jävligt irriterad när jag kommer till våran lgh i Gävle och han varken städat eller tvättat.
Varför i hela friden ska jag behöva göra det där oxå? Ni fattar va?

Då kan jag tycka att han ska göra extra mycket i huset de veckor han bor där.
Vi jobbar exakt lika mycket båda två och har lika stressiga jobb. Varför ska han komma undan?

Det är lite detta som gnager i mig.

Jag känner ju oftast att jag är totalt dränerad av all jobb och saker som ska göras hem.
Lägg till att jag har en son med speciella behov och som oftast kräver lite mer av min energi.

Jag fick ett dm igår som känns helt förlegad och som faktiskt gör mig lite upprörd i hela den här diskussionen.

”Men du har det väl bra med en man som lagar jäkligt god mat, och som faktiskt ser dig. Det är väl ändå det viktigaste”

Öööhh NEJ, varför skulle det vara viktigare?
Det är detta som stör mig så jäkla hårt. Varför får män som är snälla och romantiska (och lagar mat) så mycket extra cred?

Det är klart jag är glad att jag och Pär har en så fin och kärleksfull relation. Men det har väl ingenting med det andra att göra.

I år fick han plocka bort all jul hemma. Han var helt chockad 🤣 Jag plockade ju fram den, sa jag 🤷🏻‍♀️
Vi måste börja sätta lite mera krav på männen tror jag. Innan vi alla går in i väggen.

Jag måste också tillägga att endel skrev att deras män faktiskt gör mer än dom själva.
Och likadant där, kolla av med din man om han trivs med det. Så inte han kraschar. För många av oss har ett jäkligt hektiskt liv numera.