År: 2019

Hej fina ni

Jag vill bara att ni ska veta att både min mailbox är och dm på instagram har varit full med fina hälsningar och egna berättelser från andra mammor som känner lika som jag.

Vi är inte ensamma och det är så otroligt skönt att veta när det känns som värst. Jag har verkligen fått det bevisat för mig nu. Därför kommer jag aldrig sluta vara ärlig och berätta hur jag känner. Hos mig får ni allt mellan himmel och jord. Både det jobbiga och allt det härliga

Tänkte jag skulle publicera några av era texter så även ni får höra att ni inte är ensamma. Långt ifrån. Vi är många som känner lika och som kan ge varandra stöd.
Jag kan inte nog tacka er för erat stöd och pepp. Bara att få höra era historier har hjälpt mig jätte mycket sista dagarna.
TACK❤️

”Hej Marit ❣️

Jag vill bara skriva några rader till dig. Jag läste ditt blogginlägg ang att du inte mår så bra just nu och du berättar om din son Levis. Jag vill bara säga att du inte är ensam och jag förstår dig otroligt väl. Min son **** fyller snart 11 år och han har ADHD. På vissa punkter fungerar han hur bra som helst, han har otroligt hög social kompetens och är en grym vän till sina vänner. Men… det slitet jag (även hans pappa) men mest jag har med honom VARJE dag är mer än många kan förstå. För att få honom att göra något alls, typ som att ta på sig, borsta tänderna, duscha, läxor, avbryta tv-spel, göra sig iordning för sina aktiviteter, lägga sig så krävs det många många påminnelser och tillsägelser. Varje dag har han raseriutbrott, kastar saker och säger dumma saker till oss andra i familjen. Han har även två systrar här hemma. Varje dag bråkar vi och nästan varje kväll gråter jag av utmattning och av dåligt samvete för att jag återigen höjde rösten, blev arg på honom osv

Han är den mest underbara son och bror och ingen kan prata känslor som honom. Artig, känslosam och omtänksam. Men att uppfostra honom och vara hans mamma är oerhört tufft och jag har nästan ingen ”egentid” alls pga honom.

Vill bara säga att du är en grym mamma och så modig att du vågar och vill skriva om detta. Jag förstår och jag känner för er ♥️ Jag tänker att dessa barn som kräver så mycket blir riktigt grymma ungdomar en dag, för man har behövt jobba så mycket med dem.

Många kramar till dig ♥️ Du är inte ensam ♥️”

”Jag förstår dig sååååå väl och känner igen mig i allt det du skriver. Stor kram finaste och försök att låta ångesten finnas där. Inte slå ner på dig själv. Du är inte ensam ❤️❤️❤️❤️❤️”

”Hej!!
Tack för allt du bjuder på ❣️
Och tack för ditt inlägg härom dagen…min 11-åring gör mig och mannen gråhåriga!! Och för mig sviktar inspirationen för att jag har för mkt att göra…same but different!
Önskar dig en härlig helg 😘”

”Älskar att du delar med dig av livet. Livet på riktigt, barn kan bara skitjobbiga. Min 11 åring har sån attityd nu och lyssnar inte alls, blir galen. Han ska utredas för adhd och vill inte jobba alls i skolan förutom på idrott och bild. Sen när han vill mysa då är det som du beskriver de, energin för de är liksom slut. Så tacksam att du finns och att vi får ta del av ditt liv. Tycker du är fantastisk. Trött på att läsa om skatter som aldrig bråkat och hela tiden bli påmind om att allt i livet ska vara så jävla lyxigt spelar ingen roll om det är ett doftljus eller ett magasin🤮🙉 Fortsätt att vara den du är Marit och ändra aldrig stil på din blogg eller insta. Du är grym💪🏻❤️ Kram och trevlig helg”

”Vissa barn kräver mer, istället för att tänka att min son är mycket så brukar jag tänka att jag har en pigg kille, det känns positivare!
Ett starkt barn kan verkligen ta energi från resten av familjen, vi som vet vi vet.
Vi som är mammor till dessa pigga och starka barn är många gånger grymma och jobbar oftast jättemycket med våra barn.
Min mans kusin har ett sjukt väluppfostrat barn och jag sa till honom vilket väluppfostrat barn han hade. Han blev glad och tackade och sa att de jobbat mycket med uppfostran och då kunde jag inte hålla mej utan sa att det har vi också gjort det är bara det att det inte märks så mycket😁
Dessa barn är ofta mycket av allt vilket gör dem lätta att bli förbannade på och även lätta att tycka om och dessa barn kan vara riktiga charmtroll.
Perfekta människor är ointressanta tycker jag och hävdar bestämt att operfekt är det nya perfekta😉
Ta hand om dej så väl du kan❤️”

”Jag uppskattar din ärlig- och öppenhet här i bloggen! Jag tycker att man är starkare om man visar den sanna bilden av hur faktiskt livet är än att alltid visa upp en falsk fasad för att pleasa alla och vara något man tror man måste vara. Det är inte alltid lätt men varför inte hjälpa varandra genom att faktiskt vara ärliga.
Och idag är det många som kämpar extra med sitt/sina barns olika svårigheter (trots, diagnoser, deprissioner m.m) men som inte vågar berätta även om det idag är mer vanligt än ovanligt.
Och överlag så känner jag att, var ärlig och visa både upp och nedgång!
Ta hand om Er och jag önskar er en god och mysig jul och nyårshelg! Kram”

Hej på er.

Jag tror detta kan bli ett rätt svamligt inlägg men känner att jag vill dela med mig av allt. Både glada härliga inlägg men också mindre roliga saker. Och just detta är ett sånt. 

Jag är i en sån inspirationssvacka just nu. Och jag vet egentligen inte vad den beror på. Jag har inte bakat, inte klätt granen, inte köpt någon jäkla hyacint.

Jag var pepp där ett tag för nån månad sen, men sen tror jag mörkret kom och tog all lust och inspiration. Den tog ner mig i en depression light. Jag är trött hela tiden och lätt irriterad. Som en lång jäkla pms. Jag känner mig otillräcklig och jag tror inte alls på mig själv. Energin är helt borta och jag känner inte igen mig själv.

Det har varit ett tufft år på många sätt. Pappa som gick bort samt hela beslutet om att jag skulle driva och ta över företaget själv. Och även om det sistnämnda var nåt bra och nåt jag valde själv, så var det jobbigt att ta sig dit. Det kanske kommer ifatt nu, jag vet inte. Eller så är det helt enkelt så att jag behöver sol och ljus för att må bra. 

Jag har det jätte lugnt på styling fronten, det är såklart lågsäsong just nu. Men jag trivs inte med det alls. Pär försöker få mig att bara landa och acceptera det och ta det lugnt…. Men det är jätte svårt. Energin förvinner när jag inte är ”behövd” och få jobba med kroppen. 

Min yngsta son Levis är just nu as dryg. Han har kommit in i nån sorts värre trots än vanligt. Han gör aldrig som vi säger. Det kan alltifrån att man får be honom klä påsig 10-15 ggr på morgonen, eller att be honom borsta tänderna på kvällen.

Det är jävligt drygt att få tjata på en unge HELA tiden. Och det gör ju inte direkt att man blir glad när man själv inte är på topp. Vi hamnar i konflikter varje dag just nu, jag och Levis.

Pär och Mange (grabbarnas pappa) känner exakt lika. Och vi når inte fram till honom. Det tar enormt på mig just nu känner jag. Gråter nästan varje dag för att han är jobbig. Så ska det väl inte vara? Och i nästa stund kan ungen vara jätte mysig. Men då är liksom mitt humör förstört. 

Jag känner mig helt enkelt otillräcklig just nu.

Usch, gråter när jag skriver detta nu.

Jag vill vara glad, se fram emot jul. Njuta av att jag just nu har det lugnt och skönt. Men jag är inte där. Är det nån som har något tips? Jag måste vända detta nu.

Jag har bokat in en date med fina tjejer nästa vecka. Då vet jag att jag kommer må bra. Och ikväll får Levis åka till sin pappa så jag får vara själv med Maximilian en stund. 

Jag tränar varje dag men det hjälper bara för stunden. Jag skulle kunna dricka vin varje dag känner jag, men det gör jag såklart inte. Det är inte rätt väg att gå. Men jag känner suget och det är inte bra eftersom jag vet att det inte är ett hälsosamt sug alls.

Jag vet inte om ni förstod mitt svammel alls, men jag är inte på topp just nu och ville bara att ni skulle veta det. Tack för att ni finns.

Kram /Marit