Fina ni
Nu vill jag dela med mig av lite tankar och känslor jag kan ha. För kanske är det nån av er som känner lika.
Just nu är livet väldigt bra, alltså allt flyter på och inget är jobbigt
Kärleken mellan mig och Pär är så fin. Och jag älskar verkligen att leva med min bästa vän. Jag har sagt det förut men säger det igen, vi skrattar tillsammans varje dag.
Och leendet jag alltid möts av är heeelt underbart. Det pirrar fortfarande mig när vi inte setts på ett tag
Visst kämpar vi på med vårat varannan vecka liv både med varandra och barnen. Men vi får det att funka för att vi båda vill det. Och bara det är så skönt. Båda kämpar för att vara med varann men ändå för att barnen ska ha det bra. Bara den känslan är härlig. Sen är vi duktiga på att verkligen ta till vara på tiden med varandra. Och visa varandra uppskattning och massor av kärlek
Allting med barnen är bra. Maximilian har börjat ny skola och trivs. Han har fått nya vänner och jag tycker han har vuxit så snabbt på slutet. Min lilla kille har börjat lukta svett och få hår på ställen han tidigare inte hade, haha.
Min fina ”lilla” pojk.
Bus-Levis är såklart fortfarande busig med massor av idéer på gång samtidigt. Och ingenting kan stoppa honom när han sätter igång…..
Älskar den sidan hos honom även om den är lite jobbig också emellanåt. Visst kommer det nåt samtal från hans fröken då och då, han har ju så bestämda åsikter om att han vill bestämma över sig själv den här ungen….
Mitt företag går riktigt bra. Jag låg på ett minusresultat vid årets början eftersom jag fick lov att köpa ut min fd kollega, men det har jag vänt nu.
Och slutet på året ser riktigt fint ut. Jag är stolt över mig själv att jag roddar runt detta tunga jobb alldeles själv och faktiskt bär min ”egna ryggsäck”
Våra barn funkar så fint ihop. Och är verkligen som riktiga syskon. Jag och pojkarna längtar efter Thea och Pär när dom inte är här hos oss.
Nu undrar ni, men om allt är så bra då. Vad är det hon vill få fram.
Jo, när allt är såhär bra kan jag få en enorm ångest emellanåt.
När kommer smällen?
När rasar allt? Vad för nåt hemskt kommer att hända som gör att denna ”idyll” inte är så jävla bra längre. Förra gången var det pappa som blev sjuk. Allt var så bra innan….. saknar pappa nåt enormt fortfarande. Han fattas liksom hela tiden. Ibland smäller saknaden till rejält och jag bara gråter.
Nu går jag alltså runt och oroar mig över vad som ska hända. Och jag kan på riktigt känna ångest över detta. Det allra värsta kommer såklart upp i huvet, kommer nån bli allvarligt sjuk igen. Jag, nåt av barnen, Pär, mamma…. Det är liksom för bra nu.
Dessa känslor är så jävla jobbiga och jag vet inte hur jag ska få bort dom allt är ju egentligen så bra. Och jag borde bara njuta här och nu.
Så jäkla jobbigt, är det nån av er som känt lika?
/Marit
