Fina ni
Nu vill jag dela med mig av lite tankar och känslor jag kan ha. För kanske är det nån av er som känner lika.
Just nu är livet väldigt bra, alltså allt flyter på och inget är jobbigt
Kärleken mellan mig och Pär är så fin. Och jag älskar verkligen att leva med min bästa vän. Jag har sagt det förut men säger det igen, vi skrattar tillsammans varje dag.
Och leendet jag alltid möts av är heeelt underbart. Det pirrar fortfarande mig när vi inte setts på ett tag
Visst kämpar vi på med vårat varannan vecka liv både med varandra och barnen. Men vi får det att funka för att vi båda vill det. Och bara det är så skönt. Båda kämpar för att vara med varann men ändå för att barnen ska ha det bra. Bara den känslan är härlig. Sen är vi duktiga på att verkligen ta till vara på tiden med varandra. Och visa varandra uppskattning och massor av kärlek
Allting med barnen är bra. Maximilian har börjat ny skola och trivs. Han har fått nya vänner och jag tycker han har vuxit så snabbt på slutet. Min lilla kille har börjat lukta svett och få hår på ställen han tidigare inte hade, haha.
Min fina ”lilla” pojk.
Bus-Levis är såklart fortfarande busig med massor av idéer på gång samtidigt. Och ingenting kan stoppa honom när han sätter igång…..
Älskar den sidan hos honom även om den är lite jobbig också emellanåt. Visst kommer det nåt samtal från hans fröken då och då, han har ju så bestämda åsikter om att han vill bestämma över sig själv den här ungen….
Mitt företag går riktigt bra. Jag låg på ett minusresultat vid årets början eftersom jag fick lov att köpa ut min fd kollega, men det har jag vänt nu.
Och slutet på året ser riktigt fint ut. Jag är stolt över mig själv att jag roddar runt detta tunga jobb alldeles själv och faktiskt bär min ”egna ryggsäck”
Våra barn funkar så fint ihop. Och är verkligen som riktiga syskon. Jag och pojkarna längtar efter Thea och Pär när dom inte är här hos oss.
Nu undrar ni, men om allt är så bra då. Vad är det hon vill få fram.
Jo, när allt är såhär bra kan jag få en enorm ångest emellanåt.
När kommer smällen?
När rasar allt? Vad för nåt hemskt kommer att hända som gör att denna ”idyll” inte är så jävla bra längre. Förra gången var det pappa som blev sjuk. Allt var så bra innan….. saknar pappa nåt enormt fortfarande. Han fattas liksom hela tiden. Ibland smäller saknaden till rejält och jag bara gråter.
Nu går jag alltså runt och oroar mig över vad som ska hända. Och jag kan på riktigt känna ångest över detta. Det allra värsta kommer såklart upp i huvet, kommer nån bli allvarligt sjuk igen. Jag, nåt av barnen, Pär, mamma…. Det är liksom för bra nu.
Dessa känslor är så jävla jobbiga och jag vet inte hur jag ska få bort dom allt är ju egentligen så bra. Och jag borde bara njuta här och nu.
Så jäkla jobbigt, är det nån av er som känt lika?
/Marit
Så känner nog alla som har barn. Man är livrädd att något ska hända dem. Man kan bara inte få ha det så bra utan att något säkert kommer att ske.
Är det inte typiskt svenskt också. Det här med jantelagen. Men man måste lära sig att njuta här och nu för om det kommer att ske något alldeles förfärligt kan man ju ändå inte påverka detta. Det som sker det sker. Så njut av din härliga familj här och nu.
Jag har faktiskt inte känt såhär tidigare. Jag mår riktigt dåligt emellanåt just nu. Det har kommit efter att pappa gick bort.
Men som
Du skriver så måste jag ju försöka njuta här och nu av min familj.
Kram
Jag förstår dina känslor. Efter två väldigt jobbiga bortgångar började jag skriva krislistor i huvudet, typ förberedelse på vad jag skulle göra beroende på vem i min närhet som skulle försvinna nästa gång… eller om min sambo eller son skulle bli allvarligt sjuk. Det har blivit bättre nu, men precis som du skriver- allt bara rullar på och känns bra, när kommer smällen?
Har väl egentligen inga tips eller så att bidra med, bara en handuppräckning på att det finns fler ❤️
Bara att får höra att jag inte är ensam är så skönt.
Precis som du säger känns det som att jag ställer in mig mentalt på att nåt hemskt ska hända.
varför inte njuta här och nu av att livet är rätt härligt?
Tycker dessa känslor är skitjobbiga faktiskt.
Tack fina du för att du tog dig tid att skriva
Kram /marit
Ååå Marit inte konstigt alls, jag är likadan Tommy och jag har bästa förhållandet som fins efter 27 år. Vi har gott igenom mycket med syskon som gott bort mina båda föräldrar som lämnade alldeles för tidig, Mathias med sin cancer brorsan med sin son som dog i cancer endast 1 1/2 år gammal . Det är som om man inte tillåter sig att få må så där underbart bra och att man tror det ska hända något jobbigt bara för. Tex nu när du förlorat din pappa ❤️ Så kände jag efter varje gång det hände något, värst var det när Tommy nästan dog i sorkfeber efter den persen fick jag panikångest. Jag jobbar med många tankar men har kommit till den punkter att inte tillåta mig att tänka så utan leva här och nu. Puss och kram sötis förstår helt och hållet❤️😘
Livet går upp och ner och jag tror att hormoner styr mer än man tror❤️ibland kan man njuta fullt ut och ibland börjar man fundera. Men du är ju så medveten om hur du har det vore skillnad om du kände att inget var aldrig riktigt bra❤️sen tycker jag ju äldre man blir ju mer händer runt omkring med sjukdomar och sånt det tänkte man ju inte på när man var yngre. Men du tar ju vara på tillfällen livet och kärleken❤️så klokt❣️Kram