Inner peace, yes please

Hej på er

Hur har eran dag varit?

Kan med handen på hjärtat säga att min startade med skit och avslutade med skit.

Imorse hade jag och min älskade Levis ett riktigt praktgräl då jag är så attans trött på att ungen inte gör som jag säger utan måste tjata hela jäkla tiden.

När han sen får ett frispel för att han får syn på att jag, hans omtänksamma mamma, plockat av Stone island märket från hans dyra jävla tröja innan tvätt. Då jäklar går jag i taket. Bortskämda jävla unge. Enligt honom så ska den sitta på heeela tiden, även vid tvätt. Jag tänkte att jag ville vara snäll och spara på märket.

När han sen 30 sekunder senare vill gå till skolan med niketofflor så flippar jag. Jag ska nu alltså skjutsa mina grabbar till skolan som jag gör varenda morgon. Och vi börjar få bråttom om dom ska komma i tid. Jag kastar tofflorna i backen och skriker åt ungen att bete sig normalt och ta på sig sneakers. Jag alltså skriker så halsen gör ont…..

Vi åker sen 1,5 mil enkel resa (sen jag ensam tillbaka igen) i total tystnad i min buss. Usch jag kokade kan jag säga….. Härlig start på dagen va? Kan hända jag är lite pms:ig just nu

Det damp ner en otroligt snygg tisha på posten

”Come on inner peace. I dont have all day”

Från Ylva Skarp. Så.Jäkla.Snygg. Och passande just idag, haha. Ny favorit här hemma. Älskar uppviket på ärmarna, det blir en sån snygg detalj tycker jag.

Kjolen med fickor är från Zara.

När jag kommer hem vid 17 tiden berättar Maximilian att han glömt mobilen på bussen påväg hem. På mobilen har han även visakort OCH busskort.

Han åkte med bussen vid 15-tiden, men väljer att berätta detta för mig när jag kommer hem vid 17. Inte ringt lite tidigare till varken mig eller Mange (grabbarnas pappa) eller mormor för att få hjälp tidigare. Vi hade kunnat åka ifatt bussen eller ringt….

Alltså, vid det här laget kokar hjärnan igen…. Jag ringer Dalatrafik, fåt reda på att bussen är i Säter. Så Mange som befinner sig närmare åker dit, fel buss. Maximilian får hoppa på hojen för vi tror att rätt buss åker förbi våran busshållplats. Fel buss igen.

Jag ringer Dalatrafik och får reda på att bussen blivit utbytt på em och står NU i garaget i Säter. Mange sätter sig i bilen och åker dit igen…. Ja ni hör ju. Mobilen var iaf upphittat och inlämnad, med kort och allt.

Mamma kommer över och jag börjar gråta, jag berättar att jag är skit stressad. Och säger att just nu behöver hon inte påpeka att biljäveln är skitig eller att blommorna ska vattnas…. detta säger jag innan hon ens hinner öppna mun…. Jag skiter liksom i det just nu. För jag har miljoner andra saker att tänka på. Både jobbmässigt och mina slarviga jäkla pojkar. Ja ni hör ju vilken kaosig jäkla piss dag.

Det positiva är att Levis har så dåligt samvete från morgonen när vi bråkade att han lagar middag (Thank god, uppfostran har funkat ändå trots allt)

Men nu önskar jag mig en lite mindre händelserik tisdag.

Eran dag? Hur va den sa ni?

/kram Marit