Älskade Levis

Hej på er

Idag har jag varit på utvecklingssamtal med Levis.

Missförstå mig inte nu, jag vet hur underbar den här ungen är. Men jag vet också hur jobbig han kan vara, haha.

När Levis gick i 2:s klass ringde hans fröken innan lunch en dag och berättade att nu har Levis gått klart skolan för idag. ”Nu orkar inte jag mer” sa fröken.

Och vi har även besökt rektorn ett antal gånger.

Våran Levis har lite ”myror i brallan” kan man säga. Sjävklart har han ärvt min adhd även om han inte är diagnostiserad.

Maximilian har add och han är diagnostiserad. Max har alltid haft lite tufft med skolan, men han är lugn. Levis är tvärtom. Har det lätt i skolan men kan inte sitta still…. Så man är alltid lite orolig innan utvecklingssamtal.

Så att få höra från Levis mellanstadielärare att Levis alltid hänger med på lektionerna, frågar om han kan hjälpa henne med saker varje dag, räcker upp handen, är en fin kompis och är riktigt riktigt duktig i skolan i alla ämnen gör mig sååå otroligt stolt. Alltsåååå sååå stolt.

Min lilla busunge som alltid har massa bus och roliga idéer för sig som han vill göra.

Levis älskar skolan och sina lärare, och har alltid gjort. Och jag är så glad att dom ser honom.

Min Levis när han var 4 år, en favoritbild på oss.

Bild från i somras, tiden går för fort. Stoppa tiden nån…..

3-åriga bus Levis

Min fina pojk❤️

Levis och Thea, haha.