Ett nytt underbart fikonträd med kruka har fått flytta in i cigarrhörnan, från plantagen i falun. Mitt andra träd råkade stå i solen lite för länge och tappade varje blad. Ungefär så känner jag mig nu, helt utan blad……
Hej fina ni
Ok. Pms och värme går fan inte ihop. Pms och ALLT går fan inte ihop förresten.
Jag brukar inte skriva inlägg när jag är mitt i skiten, men nu gör jag det…..
Förmiddagarna går bäst. Jag antar det är för att jag tränar på mornarna och endorfinerna sitter i ett tag.
Träningen är min räddning när jag har pms. Överlag är träningen världens bästa terapi förresten.
Mina första pms-känslor är så jävla jobbiga, jag känner direkt när den är påväg för då kommer ”självhatet”
-Jag kan titta mig själv i spegeln efter duschen och känna mig äcklad av min kropp. Jag HATAR detta, i vanliga fall tycker jag om mina rejäla ben, mina kurviga former, mina tränade armar och rygg.
När pms:en kommer ser jag bara en ful, äcklig kropp. Det här är så skevt och så fel, jag vet ju det innerst inne. Men det spelar ingen roll. Jag vill helst av allt klä mig i stora kläder och jag känner ungefär mig lika snygg och kvinnlig som en pojke.
Att mysa och ha sex när man är i det här stadiet är heeeelt uteslutet. Jag vill inte ens ha närhet om jag ska va ärlig. Självhatet är såååå jobbigt.
-Ok, sen blir tålamodet lika stort som ett sandkorn. Jag blir så arg och irriterad på mina bortskämda ungar så jag vill kräkas (ungarna har jag såklart själv curlat, jag vet ju det) Så jag får skylla mig själv.
-Bor Pär i Gävle när jag känner såhär så blir jag en riktig bitterfitta eftersom han där i vår lgh har städhjälp som till och med hjälper honom att vika tvätten. Ni hör ju själva, som upplagt för att man ska bli förbannad när man står och dammsuger kl 21:30 och hänger tvätt en timme senare. Han får också ofta middag av någon av sina föräldrar eller så äter han och Thea ”ute”
Lata JÄVLA karl-jävel tänker jag då…..
Så oftast orkar jag inte ens prata med honom i telefon på kvällarna eftersom känslorna är som värst då…… Jag liksom letar efter nåt att bli arg och bråka om. Guuuud vilken härlig fru jag är ibland va? Hahaha.
Själv är jag hemma i huset som oftast behöver städas när vi varit alla 5 hela helgen innan detta, tvätt så in i helvete och ungar som ska skjutsas och hämtas. Just denna gång hade karl-jäveln inte lagat mat till veckan heller (det gör han annars så jag ska slippa det på mina jämt rätt hektiska veckor) Så nu ligger han inte på topp. En present skulle fan sitta fint tycker jag!
-Känner också hur jag blir ganska taggig utåt. Jag är i vanliga fall allt annat än taggig. Jag är en solgul människa som vill att alla ska må bra.
Men inte nu, lååångt ifrån. Jag orkar tex inte hejja och prata med folk på gymmet, nåt som jag annars älskar att göra. Jag pluggar in musiken och tränar tills svetten sprutar.
-Jag blir trött på morsan som kommer och frågar VARJE dag när jag precis klivit innanför dörren om jag vattnat blommorna *hur i helvete skulle jag hunnit det* Tänker jag, jag säger det inte, utan biter mig i läppen och håller käft. Ok, ibland säger jag det. I vanliga fall, utan pms, tar jag morsans tjat med ro.
-Blir irriterad på kollegan som inte lyssnar när jag vill anförtro mig nåt privat och hon säger -mmm, frågar en snabb följdfråga som hon inte lyssnar svaret på ändå utan ställer en fråga mitt i mitt djupa svar om nån jobb grej istället
*Lyssna på mig då för FAAAN* har jag lust att skrika, men håller tyst…….
-Sen kommer man hem trött som fan efter ha burit tunga kartonger och möbler, ser hur ungarna drällt med drickyoghurt när dom tagit mellis, slängt skitiga strumpor i sängen, slängt ryggsäcken på golvet fast jag sagt åt dom 5734 ggr att hänga upp den OCH så har dom ”glömt” att göra läxan.
Där och då är jag så trött efter att ha varit irriterad hela dagen att det brinner i huvet på mig…… Så då kan jag börja gråta.
Jag går ju på riktigt runt och tycker varenda människa är en idiot, när det egentligen är jag själv som är det. Tyvärr är jag smart nog att veta det också.
Jag HATAR PMS, hej.
/Marit

