Nej, det är fan inte min grej alltså. Jag avskyr känslan av att vara svag och trött i kroppen. Att inte orka nånting förknippar jag med svaghet. Och att inte kunna träna gör mig galen.
Jag körde ju ett pass i måndags på gymmet, vilket var en dålig idé märkte jag ganska snabbt.
Sen har jag självklart jobbat men kroppen har varit allt annat än pigg. Jag veeeet att jag måste lära mig att inte få träna men det sätter sig verkligen på psyket. Jag fattar inte människor som kan må bra av att inte träna, haha.
På tal om det, jag lyssnade på systrarna Kallurs pod igår (skitbra) och då intervjuade dom en professor i hälsa och träning. Visste ni att om människan inte tränar och rör på sig så vill kroppen automatiskt ”göra sig av” med en. Alltså den resonerar som så att den inte behövs. Man åker på olika sjukdomar under det långa loppet. Hjärt och kärlsjukdomar, fetma, leder som värker mm. Vi är byggda för att röra på oss och ha en god fysik. Annars behöver vi inte leva. Ganska intressant faktiskt. Ett litet sidospår bara….
Tillbaka till min självömkan.
Att vara själv med grabbarna är inte heller skitkul när man är sjuk. Sådana stunder kan jag verkligen önska att vi bodde ihop, jag och Pär. Det hade varit skönt att inte behöva masa sig upp 06:00 och fixa frukost när halsen river som ett sandpapper.
Eller att slippa skjutsa till träning som ligger 3 mil bort, sitta och frysa i en sporthall 1,5 h för att sen åka hem igen och laga middag…..
Sorry, men idag bjöd jag inte på något härligt positivt inlägg med kärlek till livet.
Men jag får på riktigt ångest och depressions känslor av att vara sjuk.
Jag tänkte gå på en promenad snart, sen ska jag åka till Hannes och få ryggen knäckt (säger man så) Jag har ju haft problem med den också. Ni hör ju vilken jäkla klagomåls kärring jag är idag.
På eftermiddagen händer nåt skoj i alla fall. Jag har blivit uttagen att få prova på crossfit under 2 veckor på måndagsklubben i Falun. Så jag ska dit och träffa Mats. Det ska bli superspännande, det blir ju bara prat och genomgång idag såklart. Men bara jag kan bli helt frisk nån gång så ska jag börja lätta lite. Skräckblandat förtjusning faktiskt.
/Marit
[netstyle_samarbete_carousel widget=26726]