Hej hopp
Äntligen är vi här i vårat paradis Cypern, vår lgh på norra sidan. Som vi har längtat. Älskar att se hur växterna vi planterat växer för varje gång vi kommer. Värmen och lugnet här gör nåt med oss, vi kommer ner i varv på ett kick. Tycker såklart synd om Pär som måste hoppa omkring med gips, men det är ändå skönare att vara här och slappna av i värmen än hemma i värmen. I alla fall för mig, den personliga assistenten.
Denna gång kommer vi vara här i 3 veckor, det längsta vi någonsin varit här. Jag fick några frågor på insta-story igår om vi ska vara här 3 veckor utan barnen. Och svaret är nej det ska vi inte, barnen kommer hit om 1 vecka.
3 veckor är lång tid, däremot har vi varit borta 2 veckor förut utan barn och det kanske endel tycker är konstigt. Och då får man väl tycka det då, klart man längtar efter sina barn. Men jag vet ju att dom har det bra hos sin pappa eller mormor eller vart dom nu är. Och ska sanningen fram så lider nog jag mer av att längta än vad dom gör.
Men att kunna få åka iväg på en längre resa utan barn måste man väl kunna göra utan att folk höjer på ögonbrynen. Men det är klart, är man skild med barn kanske det känns mer naturligt än om man lever med den man har barn med. Däremot tror jag många förhållanden skulle må bra av att få lite mer egentid för varandra. Speciellt semestertid, men man är för dålig på att prioritera det. Att ”se” varann och få bekräftelse är jätte viktigt, ibland glömmer man det. Jag har också levt så, därför vet jag hur viktigt det är. Nog om det.
Förra året va ju jag och Pär lite spontana och bestämde oss för att åka tillbaka till Cypern efter 10 dagar här med barnen. Och det gick ju inte så bra.
Försenade flyg och missade ”connections-flighter” och det faktum att vi hade åkt ifrån resväskor som vi lämnade kvar i lgh, lånat vår grannes bil (som dessutom grannens pass låg i) gjorde att vi fick lov att ta oss tillbaka till Cypern. Och från Sverige fanns inga fler biljetter att få tag på förrän 1 vecka senare.
Så enda utvägen var att sätta våra 3 barn på ett flyg från Riga (som flygbolaget flygit oss till) till Arlanda själva…. Och jag och Pär i ett plan till Wien och sen vidare mot Cypern. Som jag grät, detta såg inte barnen såklart. Men fy vad jobbigt det var. Nu gick det ju jätte bra och våra barn var så otroligt duktiga och tuffa. För dom var det värsta äventyret ju.
Men därför har vi löst det på detta sätt i år, direktflyg och extra mycket tid mellan flighterna fram och tillbaka. Så nu ska inget gå fel.
Kär i min nya lilla singoalla topp från Hollister.
/Marit
[netstyle_samarbete widget=478]
Att folk tycker det är konstigt är ju upp till dom men du gör lite lika anser jag & verkar tycka att man ska känna som dig istället. att ni var ”tvungna” att sätta er på ett plan & barnen på ett. Jag hade åkt hem med barnen & min karl tillbaka tex så va inga barn skickade på plan själva. Och jag hade aldrig lämnat barnen hemma i 3v men inte för jag inte trott dom skulle ha det bra. Utan för att de verkligen njuter av bad semestrar så varför skulle jag vilja göra det utan dom. Nu för tiden ska alla tänka på egentid & föräldrar tid & förhålland tid mm & även om det Aldrig ska glömmas så glömmer SÅ många barnen nu så kanske inte är så konstigt att folk undrar. För du nämner mer pär än barn överallt.
Hejsan (Hade gärna velat skrivit ett namn här men du väljer att vara anonym med dina hårda åsikter)
Vart någonstans har jag skrivit att man ska ”tycka som mig” ? Det enda jag förmedlar med min text är min egna åsikt och eftersom det är min blogg så är väl inte det mer än rätt, eller?
Jag anser fortfarande man får tycka precis vad man vill, däremot tycker jag man ibland kan hålla sina åsikter för sig själv. Speciellt när det handlar om någon annans privatliv. Men det har många svårt för. För mig handlar det om att man är en olycklig människa, brist på respekt och kanske dålig uppfostran. Vad vet jag. Återigen min egna åsikt. Men lyckliga människor behöver inte klanka ner på andra.
Och sen tror jag inte heller du läst min text ordentligt. Vi ska INTE vara här 3 veckor utan barn. När 1 vecka gått så flyger Pär hem och hämtar alla 3 barnen och vi är här tillsammans i 2 hela långa veckor. Med bad och sol!!!
Tråkigt att du väljer att komma med en åsikt om just det när du uppenbarligen valt en egen sanning. Jag och Pär har under 6 år varit på 3 semesterar längre än 1 vecka. Och då har alltid barnen fått åka på ”sol och bad” semestrar samma år.
Återigen ditt eget val och åsikt ang att barnen satts på ett flyg själva. Våra barn var vid det tillfället 9 & 11 år och på samma plan satt 2 till barn som var yngre och flög själva. Dom blev mkt väl omhändertagna av personalen (jag blev förvånad över hur mkt papper och försäkringar som skrevs under) 1 timme flög barnen till Arlanda och där togs dom emot av personal som lämnade över dom till Theas mamma. Idag är jag mer orolig över att barnen är ute och cyklar själva än om dom skulle flyga själva igen. För hade det mot förmodan hänt en olycka uppe i luften hade våra barn räddats av utbildade flygvärdinnor.
Sen ska jag ärligt erkänna att jag fattar inte alls hur du menar med det sista. Att bara för att Pär figurerar mer på mina sociala medier så har jag mindre ”barn tid” med dom eller att jag inte skulle bry mig lika mkt om dom?
Jag och Pär har våra barn varannan vecka och tiden med våra barn är heliga. Vi får vår ”egentid” automatiskt. Men jag upplever att endel par som lever och fått barn ihop prioriterar egentid som par alldeles för lite. Inte alla, absolut inte, men många. Det är min åsikt, och det står jag för. Jag levde själv i ett sådant förhållande. Sen kanske endel är duktiga på att rå om varandra på kvällarna när barnen sover, och då är självklart det ”egentid” Men hur du än gör så ÄR det viktigt att vårda kärleken. Simple as that!!!
Mina barn är rätt stora nu, och dom får frågan om dom vill vara med på bloggen eller min instagram (i foto menar jag nu) för i text är dom med exakt lika mycket som Pär eftersom jag ofta skriver om våra vardagar/resor/helger mm.
Oftast vill dom inte vara med och det respekterar jag. Min äldsta son, Maximilian som är 12 år vill nästan aldrig vara med. Men det betyder inte att jag inte bryr mig om mina barn, tvärtom tycker jag. Det är väl just det jag gör, eller?
Hur känner du nu när du fått svar på allt?
Med vänlig hälsning, Marit
Helt ärligt. VARFÖR ska folk tycka och tänka hur man gör med sina barn? Ni är ju helt fantastiska och har barnen så mycket som ni kan/får och kan ni då få ensamtid då barnen är med sin andra förälder är det väl bara magiskt? Jag har fått frågan så många gånger – men, har pappan dom VARJE helg?!!och ja, han vill det. Han tycker att det är för lite med varannan och som vi bor så måste dom bo på ett ställe på veckorna då dom bor i skolan där jag bor. Jag har alltså veckorna med hämtning, lämning, läxor, rutiner osv och ändå får jag skit för att jag nästan aldrig har dom på helgerna. Jag älskar att få ha mina underbaringar på ledig tid men vi pusslar och fixar för att det ska bli bäst för dom. ÄNDÅ ska folk tycka till och vara negativa. Lätt när man inte ser hela bilden. Ni är grym – njut av semestern!! ❤️
Hej fina Stinis
Jag håller med helt och hållet. Alla vet väl bäst vad som funkar för just dom. Jag skulle ALDRIG komma med pekpinnar år ngn annan, nånsin.
Att du och pojkarnas pappa löser det så bra som ni gör är hur härligt som
Helst. Hejja er säger jag. Och vilken trygghet för barnen. Jag älskar att höra att fler inte lever ”normalt” familjeliv och hur bra det funkar.
Tack för att du skrev, du är bäst.
Massor av kramar.
https://vimeo.com/167086683
??
Appropå nät-trollen ?
Hahaha. Men älskar. Hur härlig är inte du då. Tusen tack ?