Hejsan
Då har jag sprungit ännu ett tough race. Och det är ju lite som att föda barn, man glömmer hur jävla tufft och jobbigt det är.
Ska jag vara ärlig va jag skit nervös inför idag då jag inte är i riktigt lika bra form som förra året. Då hade jag ju haft 8 vita veckor och tränat med Alex i 2 mån, haha.
Och ja, det var lika förjävligt jobbigt som jag trodde det skulle bli. Men jag tog mig runt. Och det var jobbigare än förra året över lag. Fler hinder och lerigare. Såg det när jag kollade på tiderna mot förra året oxå, överlag va alla snabbare förra året.
Jag veeet, jag blir så nördig sådär. Men jag vill bara kolla om jag är så mycket sämre eller bara lite.
Så jävla lerigt.
Jag sprang tillsammans med min bror till vänster. Men självklart va min polare Alex där och sprang också med sitt team Active.
Fler hinder, bland annat detta där man skulle krypa upp och ner i en stor ställning.
Hela gänget, här är vi rena och fina innan.
Det är en jävligt skön känsla efteråt iaf, den känslan kan ingen slå.
Tyvärr så hände en tråkig sak imorse. Pär åkte till Gävle för att spela en korpen-fotbollsmatch. Sen skulle han såklart komma direkt till min lopp och hejja på mig. Men han ringer och berättar att han slitit av hälsenan……
Och då hade jag bett honom att inte åka eftersom han är rätt skadedrabbad när han ska utöva nån sport. Och jag hade en riktigt dålig känsla och dom brukar stämma.
Jag tänker på Cypern resan och på allt som jag nu måste fixa. Fy fan, jag blir så trött och arg på karln. Jag veeet att det inte är med flit han skadar sig, men kan han inte bara inse att han är för otränad för att spela både fotboll och hockey. Det har varit för många skador nu sista 2 åren för att jag ska tycka det är ok.
Här springer man ett jävla lopp, upp och ner för berg med 45 hinder på vägen. Och klarar sig med några blåmärken.
Jag är faktiskt så arg och ledsen att jag gråter. Hatar att va känslomänniska ibland.
/Marit
SHIT va grym du är!!!!!
Å förstår känslan klart man inte gör det med flit men… låter typ såååont….
Ha en härlig kväll ?
Tusen tack Karin och skönt med lite förståelse när känslorna är starka och mörka
/Marit
Uff… förstår din frustration. De är som om dessa karlar inte kan ta in i huvudet att det blir så jobbigt för oss kvinnor så fort de klantar till det. Vi behöver dom hela för att allt ska flyta på. Förstår dig, känslomänniska jag med. Vissa veckor gråter jag och vill göra slut åt Martin med med. Ja du hör ju. Kramis iaf och det löser sig alltid. Men drygt är de.
Jepp, jag fick mens igår så det var en riktig pms attack jag fick när Pär slet av hälsenan.
Så jävla drygt ju, precis innan semestern med massa saker inplanerade som vi måste styra om.
Nu är jag inte lika arg längre. Men maj gad va sur jag var igår och i lördags, Hahaha.
Jag lider verkligen med dig och förstår dig till 100%!!!!!❤️❤️❤️ Är själv känslomänniska, och precis som du skriver så hatar jag också att vara det ibland…. det är tufft & inland tungt att vara just känslomänniska, att känslorna liksom alltid är så mycket ”starkare” och fler & att man kan bli så himla ledsen, arg, upprörd etc?❤️ Men jag har försökt (kämpar med det varje dag..) att se det & vända det till att det är något positivt också med att vara känslomänniska, att man har så nära till sina känslor och även de positiva känslorna – att man ju också blir extra glad, extra kär, extra emotionell, extra sprallig etc också när man är känslomänniska☺️❤️? Men det är som sagt tufft att vara just extra känslig, att vara temperamentsfull & emotionell så alla känslor liksom blir upphöjt till 100, att man blir så arg & ledsen så tårarna sprutar etc❤️ Och jag förstår dig sååå väl angående detta med din mans skada, jag har själv en man som ”lätt” skadar sig men ändå envist ska spela innebandy etc och sen är han skadad och det ställer till det på alla möjliga sätt, man blir ju så trött!!!??? Och man blir ju såklart EXTRA förbannad & ledsen när man som du också bad honom att inte åka, och så gjorde han det ändå och skadade sig så illa!!? Förstår veeerrkligen din frustration!!!❤️? Min man har heller inte lärt sig lyssna på när jag ”känner på mig” att något ska hända (tror man som känslomänniska också extra mycket just kan känna på sig sådana saker och ”förutse” saker…), varför lär de sig bara inte att lita på när man ber dem låta bli något eller så eftersom det ju nästan alltid visar sig att man hade rätt, att ”känslan” stämde..?!???♀️? Och man blir ju som sagt sååå ledsen & arg!!!❤️ Är så otroligt tacksam över att du så öppet, ärligt och helhjärtat skriver & delar med dig av dina känslor och hur det är att vara ”känslomänniska”, känns skönt att veta att man inte är ensam om att vara det och att jag inte behöver ”skämmas” över att vara det för att det finns människor som du som skriver öppet om det, och det betyder jättemycket, så tack från djupet av mitt hjärta!!!❤️??❤️ Varma kramar från Ullis, en känslomänniska som följt dig länge här på Instagram & din blogg☺️?
Underbara Ullis.
TUSEN tack för att du tar dig tid att skriva så ett så långt och härlig hälsning till mig❤️
Jag blir oxå så glad att få höra att jag inte är ensam. Ibland tror ju jag att jag är psykiskt störd. För varför blir jag SÅ ledsen, SÅ arg och SÅ besviken. Och dessa ”mörkare” känslor är så jävla jobbiga att känna så starkt.
De andra känslorna är ju bara härliga och underbara att känna så starkt. Men man måste ju ta de andra oxå såklart, jag vet ju det. Men det är så jobbigt.
Sen kan jag tro det inte alltid är lätt att leva med oss heller. Även om min man älskar när jag är extra glad, extra kär, extra allt när det är bra. Så är det klart han tyvker det är jätte jobbigt när jag är extra arg på honom, Hahaha.
Jaha, så din man gör oxå illa sig lätt? När jag var som argast så sa jag till Pär (läs skrek) att om han spelar EN enda korpenmatch till i fotboll så har han ingen fru kvar, Hahaha.
Jepp, så sa jag minsann. Nu får det va nog.
Jag bad honom faktiskt och han veeet att jag brukar känna på mig saker som stämmer. Så han kunde gott stannat hemma och sluppit gips hela jäkla sommaren ??♀️