Men nu ni, nu ska ni få höra.
I onsdags kväll fick jag aspanik, ni vet när hela kroppen skakar och man inte kan andas. Jag provade nämligen bröllopsklänningen och den satt inte lika bra längre. Grejjen är ju att vi gjort ganska mycket ändringar på den. Och när jag hämtade den för en vecka sen så provade jag den så himla snabbt för det var massa andra människor inne i butiken samtidigt. Stressigt och rörigt ni vet, jag ville bara hem och dricka drinkar med min Pär. Så jag speglade mig aldrig riktigt bakifrån. I förrgår kväll får jag bara en konstig känsla och provar klänningen och den sitter inte alls som den gjorde först. Den bara hängde liksom och så mycket har jag verkligen inte tappat i vikt. Började gråta och skaka, till saken hör att jag stressar lite för mycket lite överallt just nu. Och då har jag svårt att vara lugn när nåt blir fel. Det rinner liksom över, som en jävla fors.
Min fina Pär vet inte riktigt vad han ska säga, han får ju inte se mig i den och jag kan ju inte förklara mer än att det är inte bra. Han säger att ”går det inte att fixa till klänningen så köper jag en ny. Allt blir bra, gumman” Han är ju bara bäst, min fina Pär. Just där och då lugnar ju inte det mig särskilt mycket men ändå.
Jag ringer iaf till Ruths igår morse och förklarar läget. Kom in säger Aytan, ägarinnan. Kom idag, detta måste vi fixa. Antar att hon fått tagit hand om en och annan hispig bridezilla, hahaha.
Jag fick sluta en timme tidigare eftersom jag redan jobbat in några timmar den här veckan och jag och Pär drog till Västerås.
Strax efter 17 kommer vi fram och dom förstår direkt vad jag menar, så jäkla skönt. Sömmerskan Louise jobbar över och vi kommer därifrån efter kl 20. En hel del tyg har tagits bort och klänningen sitter återigen som en smäck på min kropp. Vilken jäkla service. Men shit va jag INTE va lugn där ett tag. Skrek, grät och flippade lite både på kvällen och i bilen påväg dit. Kastade ett läppglans på Pär när han nämde att han kanske skulle spela golf nästa vecka en dag, hahaha. Nu känns det bra igen, men jag tror fan ibland jag har lite sydländskt temperament i mig som Pär brukar säga. Jag skriker och kastar saker omkring mig när det inte blir som jag tänkt. Jag älskar att Pär kan titta på mig efteråt och säga att han älskar mig och mitt växlande humör, stackarn.
/Marit (bridezilla-light)
Inte för att det är någon tröst….men du hade varit en vacker strålande brud i en säck. Men slutet gott som sagt. Kramizzar till dig <3
Men du är ju underbar. Tror vem som heldt hade fått lite småpanik. Lägger man ut en större summa pengar på en bröllopsklänning så vill man ju att den ska sitta perfekt. Så är det ju bara.
Massa kramar till dig
Light? Låter som ganska mycket bridezilla om du frågar mig. Det är ju ändå din andra gång. Det blir nog bra det dör. Det är ju ändå mannen i ditt liv du gifter dig med.
Hen Emma
Hahaha. I så fall är jag en bridezilla jämt. För sådär är jag rätt ofta. Typ en vecka i månaden. Alla känslor utanpå liksom.
Men det är väl tur att alla är olika, endel visst ju inte alls vad dom känner och jag är tvärtom. Jätteglad, jättearg, jätteledsen och jätte allt.
Vet du, det blir inte bara bra. Det blir helt fantastiskt underbart. ”Bra” är för mellanmjölk om du frågar mig 😉
Det är väl tur jag träffat en man som älskar mig med alla mina humörsvängningar.
I precisely had to say thanks all over again. I do not know the things I might have followed in the absence of the entire tips and hints contributed by you relating to that area. Certainly was an absolute frightening case for me personally, but understanding a specialised technique you solved it forced me to jump for joy. I’m thankful for this assistance and expect you recognize what a great job you happen to be doing training other individuals through the use of your website. I am sure you haven’t got to know any of us.
promo codes http://www.stavrovo.info/user/savingplaza5/